Djur är värdefulla i Guds ögon och inget djur är orent i sig självt.


När Gud hade skapat alla djur såg Han på sitt skapelseverk och sade att det var "mycket gott" (1 Mos 1:31). Djuren skapades före människan och Gud välsignade djuren innan Han skapade människan. Gud sade:
”Vattnet ska vimla av levande varelser, och fåglar ska flyga över jorden på himlavalvet.” Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, och alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Och fåglarna ska föröka sig på jorden.
Jorden ska frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.”
Och det blev så. Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.”
1 Mos 1:20-22, 24-25.

Rovdjur nämns inte för alla djur var fridsamma och åt vegetarisk föda (1 Mos 1:30) och först därefter skapar Gud de första människorna, Adam och Eva.

Det är sant att Gud gav i uppdrag åt människan att råda över djuren, men djurlivet hör fortfarande till Gud. Att vi skulle råda över djuren betyder, som jag ser det, att vi skulle utöva ett ansvarsfullt förvaltarskap av djurvärlden (1 Mos 1:28). Det var inte meningen att det skulle innebära några obehagliga konsekvenser för djur. Mänskligheten har ett ansvar gentemot Gud med hänsyn till denna förvaltning, för den skapade världen är och förblir Guds värld (Ps 50:10-12).

Guds medkänsla för djuren uttrycks på många ställen i Bibeln. I Jona 4:11 är boskapens närvaro i Nineve en del av anledningen till Guds medkänsla för staden när Gud själv säger; "Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?”

Både djur och människor är beroende av Guds försörjning (Job 12:10; Ps 104:10-30). Profeten Joels rop till Gud om att vara barmhärtig grundas också på Guds medkänsla för djurs lidande: ”Jag ropar till dig, HERRE, för en eld har förtärt betet i ödemarken och flamman förbränt markens alla träd. Även de vilda djuren längtar efter dig, för bäckarnas vatten har torkat ut och en eld har förtärt betet i ödemarken.” - Joel 1: 19-20.

I en av Jesu liknelser beskrivs att människors värde är större än fåglarnas, men det sägs inte att fåglarna, i detta fallet korpar, är betydelselösa, utan att Gud värdesätter och bryr sig om dem; ”Se på korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?” - Luk 12:24.

I en annan liknelse är det sparvar som används. Sparvar var något av det billigaste man kunde köpa som mat på Jesu tid. Om man köpte fyra så fick man en femte på köpet. När nu människan inte såg något kommersiellt värde alls i den där lilla sparven man fick på köpet, så ser Gud ett mycket större värde i den, för ingen av sparvarna, inte ens den minsta av dem, är bortglömd av Gud.
"Säljs inte fem sparvar för två kopparmynt? Och inte en enda av dem är glömd inför Gud." - Luk 12:6.

Hur människor nu än väljer att se på djur så är dem dyrbara levande varelser för Gud och har grundläggande rättigheter som summeras väl i Ordspråksboken 12:10; “Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det, men de gudlösas omsorg är grym.”

Efter att synden kom in i världen skulle människor använda djur till offer samt till det hårda arbetet på jorden som en konsekvens av synden (1 Mos 3:17-19), och senare efter syndafloden även som föda (1 Mos 9:3-4). I början när jag läste om alla djuroffer i Gamla testamentet så kunde jag inte riktigt förstå varför alla dessa djur skulle offras, men tillslut förstod jag att människorna har sig själv att skylla. Det var inte Guds önskan att det skulle bli så men, fram tills dess att Messias, Guds felfria lamm, offrade sitt liv för oss en gång för alla så var det en nödvändig åtgärd (Joh 1:29). I Jesaja 1:11,13-14 säger Gud;

”Vad ska jag med era många slaktoffer till? säger HERREN. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag har ingen glädje i blod av tjurar, lamm och bockar. Bär inte fram fler meningslösa matoffer! Röken av dem är avskyvärd för mig. Nymånad, sabbat och utlysta fester - jag tål inte ondska och högtid tillsammans. Min själ hatar era nymånader och högtider. De har blivit en börda för mig, jag är trött på att bära den."

Någon kanske undrar sig över varför djur skulle lida för människors synd, men Han som skapat både djur och oss själva vet så mycket mer än vi. Människor måste inse att vi inte kan förstå allt Gud gör. Hans intellekt kommer alltid att övergå vårt eget, som det oändliga universum alltid kommer att vara större än den lilla planet vi lever på.

När vi lär känna Honom så blir vi tryggt förvissade om att Han kommer att återställa allt så fantastiskt underbart att det till och med kommer att överträffa våra vackraste drömmar. Som det står i Jesaja 55:8-9 och Predikaren 3:11;

”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket mer är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.” Allt har Han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har Han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden.”

Att råda över djuren bör utövas med kunskapen om att de är Guds skapelser och att de tillhör Gud och är värdefulla i Hans ögon. Därför tycker jag att en sådan sak som troféjakt inte alls stämmer överens med att leva ett gudfruktigt liv. Människors herravälde över djuren borde istället bestå i vård och omsorg, inte missbrukande av makt. Att råda över djuren är väl inte en licens för ett grymt utnyttjande av djur?! Djur har sannerligen fått lida oerhört mycket pga människan.

Gud är engagerad i hela sitt skapelseverk och har till och med skapat ett förbund med både människor och djur. När Gud skapade regnbågen som ett tecken på förbundet med allt levande på jorden säger Gud till Noa och hans söner:

”Se, jag ska upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden. Jag ska upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer ska en flod komma och fördärva jorden."
Och Gud sade: ”Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: Min båge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden. När jag låter moln stiga upp över jorden och bågen syns i skyn ska jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet ska inte mer bli en flod som utplånar allt liv. När bågen syns i skyn och jag ser på den, ska jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden.” Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden.” - 1 Mos 9:8-17.

Trots att det finns saker som Gud har gjort som vi aldrig till fullo kommer att förstå, till exempel hur Han har skapat universum och allting i det, så kan vi lära känna Honom. Och faktum är att Gud vill att vi ska lära känna Honom och Han har bara vårt bästa för ögonen (Joh 17:3; Jes 55:6).

Därför är Bibeln skriven på ett språk som alla människor kan förstå. Djur används ofta som metaforer för att beskriva egenskaper osv på ett levande sätt som gör att alla människor av alla språk genom alla tider kan förstå.

Till exempel för att tillrättavisa israeliternas ständiga otrohet, som i Jesaja 1:3; 
"En oxe känner sin ägare, en åsna sin herres krubba, men Israel känner inget, mitt folk förstår ingenting."

Och i Hosea 13:7-8 beskriver Gud sitt raseri över israeliternas hårdnackade otrohet; 
"Då blev jag som ett lejon för dem, jag lurar som en leopard vid vägen. Jag kommer över dem som en björnhona som mist sina ungar. Jag river upp deras bröstkorg och slukar dem där som en lejonhona. Markens vilddjur ska slita dem i stycken."

I Jesaja 31:5 läser vi om hur Gud ska beskydda sitt folk: 
"Som fågeln breder ut sina vingar ska Härskarornas JAHVE beskydda Jerusalem. Han ska beskydda och hjälpa, skona och rädda."

På samma sätt använde Jesus liknelser från djurvärlden i sin undervisning. I Matteus 10:16 sade Jesus: "Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor."

Och Jesus uppfyllde profetian i Sakarja 9:9 (Matt 21:5; Joh 12:15) när han red in i Jerusalem på ett åsneföl som symboliserar fred;

"Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl."

Ja, det finns många exempel, men för att gå tillbaka till det här med ”rena och orena” djur som jag skrev om i mina förra inlägg… om du lägger listan med orena djur från Moselagen bredvid dig, eller om du har några av dem i minnet, så ser du att många av dem är med i verserna här.

Likadant när profeten Hesekiel i en syn från Gud får se Keruber (Guds änglar av högre rang) där deras ansikten ska beskriva deras egenskaper;

”Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjuransikten, och alla fyra hade örnansikten." - Hes 1:10 (jmf Hes 10:14 och Upp 4:7).

Förutom ansikten av människor och tjurar, så var det ansikten av lejon och örnar, alltså djur som listades som "orena" i Moselagen. Men när Gud vill förmedla kraft och majestät så gör Han ofta jämförelser med djur som i Moselagen ansågs vara "orena", t ex lejon, örnar och hästar.

Hästen symboliserar strid och i Bibelns sista bok (som bland annat visar framtida händelser om hur Jesus kommer att segra över ondskan och regera i Guds rike) får Johannes i en syn se Jesus Kristus vid sin framtida återkomst ridande på en vit häst; 
”Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet.” - Upp 19:11.

Restriktionerna omkring ”rena och orena djur”, den orena statusen enligt den föråldrade Moselagen, gällde för matoffer och döda djur, självdöda eller inte. Med andra ord var alla djur "rena" så länge de levde! Så man fick röra dem och arbeta med dem, man fick rida på hästar och kameler, ha hamstrar och fåglar, leka med grisar och hundar, klappa kaniner och katter, simma i samma vatten som sälar, groddjur och alla möjliga fiskar, osv.

Därför tror jag inte att Gud skapade några djur som "orena" i sig själv (Rom 14:14). Från början var de inte ens avsedda att ätas. Gud välsignade dem, såg på sina fantastiska skapelser och sade att allt var gott!

Gud har lovat oss att förbannelsen över jorden kommer att tas bort när tiden är inne. Människor som somnat in i döden kommer att väckas upp till liv igen, men det står inget om en uppståndelse för djuren. Men som sagt, människor vet inte allt, i själva verket vet människor väldigt lite när allt kommer omkring (1 Mos 9:4; 3 Mos 17:11; 1 Kor 15:26, Mark 10:27, Efes 3:20, Pred 3:11, Upp 21:3-4).

”Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.” 1 Kor 2:9
"Din rättfärdighet är som väldiga berg, Dina domar som det stora havsdjupet. Både människor och djur räddar Du, HERRE." - Ps 36:7.

Djuren är precis som vi människor en del av Hans storslagna skapelseverk och inte orena i sig själv. Det är därför vi i den underbara profetian om framtiden får se små barn leka fritt med vargar och leoparder, lejon, björnar och ormar. Och vi kan vara helt förvissade om att Gud som inte kan ljuga håller vad Han lovar (Tit 1:1-2Jes 65:17-25).

”Vargar ska bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap ska vara tillsammans, och en liten pojke ska valla dem. Kor och björnar ska gå och beta, deras ungar ska ligga tillsammans, och lejon ska äta halm som oxar. Ett spädbarn ska leka vid huggormens håla, ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga. Ingenstans på mitt heliga berg ska man göra något ont eller förstöra något, för landet ska vara fullt av HERRENS kunskap, liksom vattnet täcker havet.” - Jes 11:6-9.

”Vargar ska beta med lamm, lejon ska äta halm som oxar, och stoft ska vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg ska de göra något ont eller skadligt,” säger HERREN." 
Jes 65:25.

”Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit utan vattnar jorden så att den blir fruktbar och grönskar och ger säd till att så och bröd till att äta, så ska det vara med ordet som går ut från min mun. Det ska inte komma tillbaka till mig förgäves utan att ha gjort vad jag vill och utfört vad jag sänt det till.”
- Jes 55:10-11
”Se, det jag förkunnade förut har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, jag låter er höra om dem innan de visar sig. Kom ihåg det som hänt för länge sedan, för Jag är Gud, och det finns ingen annan Gud, ingen som Jag. Jag förkunnar från början vad som ska komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut ska förverkligas, allt Jag vill kommer Jag att göra." - Jes 42:9; 46:9-10.

Och Han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt."
Upp 21:5.

Kevin Richardson "The Lion Whisperer" en man som blivit "en i flocken". Själv väntar jag tålmodigt tills den Nya världen är här. :-)



Populära inlägg i den här bloggen

Vad säger Bibeln om att röka hasch?

Vad säger Bibeln om droger?

Den Islamiska Antikristen och den Falske Profeten: Börjar med Jesus och Styggelsen

Kommer barn som dött i missfall, abort eller i samband med födseln att uppväckas i uppståndelsen?

Det är inte avhållandet av mat eller andra ritualer som ger Gud ära, utan kärleken till Gud och våra medmänniskor!

Överser Bibeln med slaveri?

Blodsutgjutelsen i Bibeln presenteras som Historia, men blodsutgjutelsen i Koranen är dess Doktrin.

"Antikrist: Islams väntade Messias" - En jämförelse av islamisk eskatologi med Bibeln

Bör kristna hålla sabbaten? - av Anthony Buzzard.