Rahab, den prostituerade, blev en hjältinna för tron.

I Josuas bok introduceras vi för en av de mest tankeväckande hjältinnorna i Gamla testamentet, nämligen Rahab, den prostituerade.

Historien om Rahab är full av lärdomar, kraft, tröst och uppmuntran. Hon utvecklade en så stark tro på Gud att hon var villig att ta en risk för Guds folk, och fick en plats i rakt nedstigande led i Jesu Kristi släktlinje.

Berättelsen om Rahab visar att när du handlar i tro så kan Gud skydda dig även om allt annat omkring dig i livet rasar och faller samman.

Den ger oss tröst då den berättar att ingen är obetydlig för Gud. Den visar oss att det inte är våra tidigare synder som definierar oss, och att oavsett hur förnedrande eller förödande ditt förflutna är, så behöver det inte avgöra din framtid!


Rahab växte upp i en hednisk familj i en hednisk kultur som var fylld av moraliskt förfall, grov sexuell omoral, förtryck och våld. Hon bodde i Jeriko, en stad i landet Kanaan.

Flera århundranden tidigare hade Gud utlovat landet till Abraham och hans avkomlingar genom Isak och Jakob (1 Mos 12:7; 5 Mos 34:4). Men nu var landet Kanaan ockuperat av hedningar som dyrkade avgudar. Och staden Jeriko, som var en av de främsta platserna för avgudadyrkan, var speciellt tillägnad en avgud som skulle föreställa en mångudinna vid namn Astaroth.

Staden var alltså centrum för allt det vidrigaste och mest förnedrande i Kananiternas religion. Bland annat ingick det i deras hedniska religion att utöva tempelprostitution, offra levande barn till sina avgudar, och en massa andra fruktansvärda saker. Därför dömde Gud kananéerna till undergång (3 Mos 18:3, 6, 21-24, 3 Mos 18:25, 5 Mos 7:22).

Så Rahab var en del av en korrupt, fördömd, hednisk kultur. Hon levde i en stad som var på väg att utrotas, eftersom folkets ondska var så djupt rotad.


Liksom alla andra i staden, så hade även Rahab hört talas om israeliternas Gud som förde ut israeliterna ur Egypten, och delade Röda havet ca 40 år tidigare, osv. Därför visste folket i Jeriko att Guds folk var redo att angripa dem och de visste varför. Men de var inte villiga till att förändra sig, trots att de alla hade hört talas om dessa berättelser om vår allsmäktige Gud som stred för sitt folk.

Det var bara Rahab som kände sig rörd, för hon insåg att israeliternas Gud inte var grym och förtryckande som det samhälle som hon levde i. Den allsmäktige Guden var annorlunda, Han ville höja sitt folks moral och såg kvinnor som värdefulla, och allt det hon hade hört om Gud började förändra Rahab i hennes hjärta.

Men kanske kände hon sig ändå osäker på om Gud verkligen skulle se till henne, eller ens älska henne, för hon var ju bara Rahab, den prostituerade, en hedning. Men vad hände? Jo, Gud fann henne! Utav alla dessa människor i Jeriko så fann Gud en enda människa, den prostituerade Rahab, eftersom Han kände till vad som fanns i hennes hjärta.

Det visar hur god och allsmäktig Gud är som ser ditt hjärta och kan ta dig ut ur en fullständig röra, och göra ditt liv till ett underbart underverk. För även om hon levde i ett hedniskt samhälle som ansåg prostitution vara mer eller mindre acceptabelt då de hade inslag av tempelprostitution och andra fruktansvärda saker, så längtade hon säkert efter ett bättre liv.


Om du kan föreställa dig i det minsta hur det är att vara prostituerad så förstår du att det är ett förnedrande liv, på den tiden liksom nu. Och precis som många andra prostituerade så kände hon sig säkert fångad i prostitution, ett tillstånd som kan vara svårt att ta sig ur fast man inte vill nåt annat. Tänk vilken hopplös och sorglig situation att komma fram till att man inte har andra möjligheter att försörja sig på än att sälja sin kropp.

Hennes hem var inbyggt i stadsmuren och alla visste vem hon var och vad hon gjorde för att försörja sig. Kanske kände hon andras blickar och hörde dem viska bakom hennes rygg. Men trots att hon säkert hade andra förmågor, som att göra kläder av linstjälkarna som hon hade uppe på taket till sitt hus, så sålde hon sig själv för att ha tak över huvudet och mat på bordet. Tänk vilken fruktansvärd situation att intala sig själv att detta är enda möjligheten till försörjning, att "det här är allt jag har som jag kan göra".

Men det faktum att detta faktiskt var vad hon gjorde, att hon befann sig i ett så utsatt och förnedrande tillstånd, gör historien om henne så mycket mer kraftfull. För det säger oss att det inte är våra tidigare synder som definierar oss. Det faktum att hon räddades berättar för oss alla - att det inte spelar någon roll var vi kommer ifrån, var vi har varit, eller vad vi någonsin har gjort - för Gud ser oss inte längre som vår synd.

Låt oss se vad som står i Josua, där historien om Rahab börjar, för sammanhangets skull. Rahabs berättelse finns i Josua kapitel 2–6. Detta avsnitt beskriver även israeliternas erövring av den befästade staden Jeriko. På den tiden var Jeriko det viktigaste kananitiska fästet i Jordandalen.

Gud har utsett Josua till den nya ledaren efter Mose, och Josua ska nu föra in israeliterna i det sedan länge utlovade landet, Kanaan. Men landet ockuperades av kananiterna och det är på grund av deras ondska som även allt inne i landet ska förstöras.


Så Josua skickar ut två spejare till Jeriko för att speja över landet. De två spejarna går in i staden och det första stället som de stannar vid är Rahabs hus. Eftersom Gud kan läsa våra hjärtan så tror jag inte det var en tillfällighet. Rahab hade även en annan tillgång - av alla de män som hon kom i kontakt med visste hon att de var livrädda för israeliterna. Så av Rahab fick spejarna all den information de behövde och dessutom visste Gud vad som fanns i hennes hjärta och att hon därför inte skulle avslöja dem.

Rahab visste att hon utsatte sig själv för en stor risk bara genom att ta emot dem, därför sa hon genast att dem skulle gömma sig uppe på taket under linstjälkarna som låg utbredda där. Och strax efter att hon släppt in männen för logi, så får kungen höra att två israelitiska män har gått in i hennes hem.

Så det måste ha varit ganska spänt i staden, för de hade ju hört att israeliterna var nära och de visste vad som väntade. De visste att de israelitiska männen inte var några vanliga besökare, utan spejare. Så kungen skickar omedelbart iväg sina män till hennes hus för att få tag på dem. Men hon låtsas att hon inte vet och säger att de redan har lämnat staden och att de skulle skynda sig att sätta fart efter dem.


Efter att kungens män satte iväg efter israeliterna som de trodde hade lämnat staden, så går hon upp på taket där hon gömt spejarna och berättar för dem hur invånarna i Jeriko varit rädda för israeliterna allt sedan de besegrade egyptierna via Röda havet-miraklet och eftersom de visste att Guds folk snart skulle inta staden och folket var livrädda eftersom de visste att staden med allt det onda i den var dömt till undergång.

I Josua 2:9-10 säger hon: 
”Jag vet att Herren har gett er det här landet. Vi har gripits av skräck för er, och landets alla invånare bävar för er. Vi har hört hur HERREN lät Röda havets vatten torka bort framför er när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni vigde dem åt förintelse. När vi hörde det försvann vårt mod och nu har ingen kraft att stå emot er”

Trots allt detta så ville invånarna i Jeriko inte förändra sig och sin onda livsstil. Det var bara Rahab som förändrades djupt i hjärtat och i Josua 2:11 så förkunnar hon att israeliternas Gud är den ende sanne Guden när hon säger: ”för HERREN er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden.”

I och med att hon tror och fattar kärlek till Gud så får hon också mod och kraft av Honom. Rahab hade en tro som fick henne att agera och redan när hon släppte in spejarna i sitt hem så måste hon ha haft en stark tro eftersom hon faktiskt sätter hela sitt liv på spel.

Hon hade hört alla historier om deras flykt från Egypten, hur Gud delade Röda havet, och hur Gud hade skyddat sitt folk under alla de många år de hade vandrat i vildmarken efter att Gud hade befriat dem från Farao och slaveriet i Egypten, och deras senaste seger över amoriterna, och hennes tro gjorde att hon inte tvivlade på att Gud kunde rädda henne. Därför ber hon spejarna:

”Lova mig därför med ed vid HERREN: Eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, så ska också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det. Låt min far, min mor, mina bröder och mina systrar och alla som tillhör dem leva, och rädda våra liv från döden.” (Josua 2:12-13)

På detta svarar spejarnas henne:
”Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet ska vi visa nåd och trofasthet mot dig.” (Jos 2:14)

Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren, så att hon bodde i själva muren. Och hon sade till dem:
”Gå upp i bergen så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar tills era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd.” (Jos 2:16)

Det är tydligt att Rahab var klarsynt, intelligent och välinformerad. Och männen sade till henne: 
”Vi är fria från eden du tog av oss ifall du inte, när vi kommer in i landet, binder det här röda snöret i fönstret där du släppte ner oss, och likaså ifall du inte har din far, din mor, dina bröder och alla som tillhör din fars hus samlade hemma hos dig. Om någon går ut genom dörren till ditt hus ska hans blod komma över hans eget huvud, och vi är utan skuld. Men om någon bär hand på en av dem som är med dig inne i huset, ska dennes blod komma över vårt huvud. Men om du förråder vårt ärende är vi fria från eden som du tog av oss.” (Jos 2:17-20)

Hon svarade:
”Som ni har sagt ska det bli.” Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret. (Jos 2:21)

Rahab fick alltså några mycket specifika instruktioner att följa för att bli räddad, så hon hade också ett eget ansvar, precis som vi har.

För det första skulle hon hänga ut ett scharlakansrött rep (snöre) genom fönstret så att israeliterna skulle veta vilket hem de skulle skona; för det andra skulle hennes familj vara inne i huset under striden; och för det tredje så får hon inte avslöja spejarna. De två spejarna flydde sedan säkert från staden och återvände till Josua och rapporterade att "hela landet var skräckslagna" (Jos 2:22-24).

I kapitel 3-5 läser vi om hur israeliterna korsade Jordanfloden över till Kanaan, genom Guds underverk med Jordan, liknande det med Röda havet. Gud hade hejdat vattnets flöde i Jordan genom att skilja vattnet åt så att israeliterna kunde gå över floden med förbundsarken på torr mark.

Detta skulle vara ett tecken på att Gud var med Josua, precis som han hade varit med Mose, för att ge israeliterna mod, samtidigt som deras fiender förlorade allt sitt mod. Som det står i Josua 5:1:

"När amoreernas alla kungar på Jordans västra sida och kananeernas alla kungar vid havet nu fick höra hur Herren hade låtit vattnet i Jordan torka bort framför Israels barn [israeliterna] medan vi gick över, försvann deras mod och de hade ingen kraft kvar inför Israels barn. När israeliterna sen kommer fram så var Jeriko stängt och tillbommat för Israels barn [israeliterna] och ingen gick ut eller in. I sex dagar skulle de gå runt staden en gång om dagen. Först på sjunde dagen skulle de marschera sju varv runt staden, och Josua sa till folket: 'Höj inget härskri, ge inget ljud ifrån er och säg inte ett ord förrän den dag jag säger till er att ropa. Då ska ni höja härskri.'” (Josua 6:1-5, 10).

Tänk vilken disciplin detta måste ha krävt. Först på sjunde dagen, när de hade marscherat runt staden 7 gånger samma dag med basuner, så höjde israeliterna sina röster med ett högt härskri. Då började muren falla för att fullständigt rasa ner. Samtidigt som Rahab hör männens härskri så hör hon hur den massiva muren störtar samman. Kanske blundar hon och ber till Gud. Och vad händer? Jo, nu när muren rasat sönder och samman hör hon hur israeliterna stormar in i staden. Men det röda snöret som Rahab skulle hänga utanför sitt fönster, tecknet på löftet om att de skulle rädda hennes hus, det hänger kvar! Trots att allt annat har rasat ihop runt omkring! Hennes hus står kvar som en pelare, som ett högt monument för alla att se hur Gud hade räddat henne och hennes familj! (Josua 6:16-17, 20)

Så Rahab räddades för att hon hade tro och lydde Gud. Hon fick Guds beskydd, nåt som hon aldrig hade haft förut, och det säger oss att när vi handlar i tro så skyddar Gud oss även när allt annat går under.

Men det var inte allt. Hon fick också ett nytt hem, ett nytt folk, ett nytt liv och en ljus framtid. Hon blev omnämnd i Bibeln, även i det Nya testamentet som ett gott exempel på tro och trosgärningar (Jak 2:21-25, Hebr 11:29-31).

Och vad får vi se när vi bläddrar till Matteus kapitel 1? Många som kommit till det kapitlet har utbrustit, ”Vad gör en prostituerad i Jesu släktled?”, och blir så chockerade att de snabbt hoppar över till nästa kapitel, medans många bibelkommentatorer försökt bortförklara det med att hon bara var en värdinna eller drev ett värdshus. Men Bibeln är sann och tydlig.


I Josua 6:23 läser vi att Rahab flyttade in bland Guds folk. Där blir hon senare hustru till Salmon (Salma), en israelit från Juda stam. En del kanske frågar sig vad det var för en man som gifte sig med en före detta prostituerad? Svaret finner vi i 1 Krönikeboken 2:51 där det sägs att Salmon var Betlehems far, eller med andra ord, grundare av staden. Så Rahab fick en man med ett gott namn, ett gott rykte, en respektabel man. Han gifter sig med Rahab, en före detta prostituerad, och de får barn. Många fördomsfulla skulle säkert ha påstått att ingen ville gifta sig med henne på grund av hennes förflutna. Men en mäktig och respektabel man som har grundat en hel stad ville gärna gifta sig med henne! Och de får så ett barn som får namnet Boas. Som vuxen blir Boas make till Rut 1:15-18, och då får de Obed. Obed i sin tur får en son som kallas för Ishai, och Ishai blir far till ingen mindre än kung David. Och från kung Davids släktled kommer Jesus Kristus (Matt 1:5-6).

Så de som ser ner på människor på grund av deras förflutna kan gå till Jesu släktled och se att där finns en tidigare prostituerad, liksom det också finns andra före detta hedningar med ett brokigt förflutet. Så uppenbarligen ser varken Jesus eller Gud ner på människor på grund av deras förflutna!

Trots hennes förflutna så är det hennes tro och hennes gärningar nu som räknas. Om Gud erkänner någon med Rahabs bakgrund och gör henne användbar, så kan Han också erkänna dig och göra dig användbar för Hans rike. Så tänk aldrig att det är för sent, eller att du inte duger till någonting.

Hon räddades för att hon inte längre identifierade sig med sitt förflutna, utan med Gud och hans folk. Så om du vill se hur Gud kan vända på ditt liv oavsett hur dåligt ditt förflutna har varit, så identifiera dig med rätt rike, Guds rike! Sträva inte efter att bli populär bland fel människor eller i fel rike, dvs det nuvarande onda världssystemet, för det kommer att krossas.

Tro visas genom dina gärningar, handlingar, hur du vandrar i tron, och inte genom ord, debatter och diskussioner. (Jakob 2:14-17, 25-26)


Rahabs trohet gjorde att hon blev inympad i Jesu Kristi släktträd. Säger inte detta till oss att var du än har varit tidigare eller vad du än har gjort så spelar det ingen roll längre!?

När vi överlämnar oss till Gud så betyder våra gamla synder ingenting längre. Fast vi ibland inbillar oss att dem fortfarande gör det, inte minst på grund av andras fördömande och brist på empati och vilja att se bortom sin egen horisont. Trots att kvinnor kan befinna sig i omständigheter som dikteras av hedniska män i en förnedrande kultur, så visar historien att Gud har en hedersplats för kvinnor i Hans storslagna plan för Hans kommande rike här på jorden.

Många har erfarit att när de slutat upp med att leva omoraliskt, så kan andra som de känt till tidigare komma fram och påminna dem om deras förflutna, ”var det inte du som…” dvs de uppmärksammar bara de dåliga sakerna. Men när du berättar, genom dina ord eller ditt nya sätt att leva, vad Gud har gjort för dig och hur det har förändrat dig och ditt liv till det bättre, då blir det annat ljud i källan.


Kanske har du har ett förflutet som förföljer dig och inte verkar vilja släppa taget? Hur kan man bryta sig loss från en tid i sitt liv som man ångrar? Jag tror inte det är en tillfällighet att nästan varje gång vi läser om Rahab så står det också ”den prostituerade” bredvid. Skrifterna, dvs Bibeln, är till vår undervisning (Rom 15:4). Gud vill att vi ska veta att vi inte behöver se tillbaka och känna skuld och skam, känna oss värdelösa eller misslyckade. En del har mobbat och hånat personer, med erfarenheter liknande Rahabs, så svårt att de blivit svårt sjuka och ibland t.o.m. tagit sina liv. Men hör här, när du lär känna sanningen om Gud och Hans son, Jesus Kristus, och omvänder dig, dvs ångrar dina tidigare synder och ändrar din livsstil, så blir din framtid så mycket större än ditt förflutna.

Rahab hade ett mycket svårt förflutet och det kunde lätt ha drivit henne till ett liv genom backspegeln, där allt det hemska i det förflutna spelades upp gång på gång, men något hände för henne. Hon fick en framruta som var större än tidigare. Hon fann inte bara Gud och hans folk, utan även meningen med livet och en framtid. Och då var hon inte längre en prostituerad, utan hon blev Guds barn, Hans dotter.


Genom tro blev Rahab något spektakulärt, fast hon hade en negativ bakgrund, ett mycket mörkt förflutet. En kvinna som av många ansågs vara ovärdig, var av så stort värde i Guds ögon att hon blev en del av Jesu Kristi stamträd. Hon blev en hjältinna för tron. Rahabs liv är ett starkt vittnesbörd för att våra gamla synder inte definierar oss. Det är inte vem vi var före Kristus som räknas, utan vem vi är i Kristus nu.


Populära inlägg i den här bloggen

Den Islamiska Antikristen och den Falske Profeten: Börjar med Jesus och Styggelsen

Uppenbarelseboken 13 och De sista dagarna - av Anthony Buzzard

Den Ädla Koranen

Vad säger Bibeln om att röka hasch?

Vad säger Bibeln om droger?

Ändens tid i 1 och 2 Tessalonikerbrevet

Livets träd och Trädet med kunskap om gott och ont.

Vilddjurets märke, Den stora Vedermödan och Tusenårsriket