Gud bevarar djuren

 Första Moseboken 1:20 säger; "Gud sade: ”Vattnet ska vimla av levande varelser, och fåglar ska flyga över jorden på himlavalvet.” I NKJV är varelser i samma vers fotnoterade som själar, i Wycliffe-bibeln (1382-1395) står det levande själar i versen och i 1599 års Genèvebibel står det "every creeping thing that hath life" med fotnot "Hebrew, the soul of life", dvs livets själ och i Brown-Driver-Briggs lexikon ska det visst stå att den hebreiska bokstaven חַי <adjektiv> betyder alive, living, of God, as the living one, the fountain of life, Yahweh is living.

Samma hebreiska ord חַי används i 3 Moseboken 26:11; "I will set My tabernacle among you, and My soul shall not abhor you." Detta var Guds direkta ord till Israel. Det är samma ord som används med hänvisning till djur som har levande själar i 1 Moseboken 1:20. Varför används ordet själ om djur om de inte skulle vara själar? 

Återigen använder Gud samma ord i Jer 32:41; "Jag ska glädja mig över dem och göra dem gott och plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ." Och samma ord används återigen i 1 Mos 2:7; Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste i livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse. Det är samma ord som används för Gud, människor och djur.

Djur är kännande varelser med medvetande, känslor, personligheter, förmågan att lära sig och de vet vad kärlek är. De är allt vad en själ är så 1 Moseboken 1:20 skulle kunna skrivas så här; "Gud sade: 'Vattnet skall vimla ​​av levande själar, och fåglarna skall flyga över jorden under himlavalvet.'"

Jag tror inte att det bara är människor som kan få Guds härliga frihet, utan även djuren. Rom. 8:21; Ty även skapelsen skall befrias från förgängelsens slaveri till Guds söners härliga frihet. (se även 1 Kor 15:26-28). Före vårt fall i Edens lustgård fick mänskligheten herravälde över djuren. Sedan åt Adam och Eva av den förbjudna frukten och då drogs dem med oss. Det var inte djuren i Edens lustgård som var olydiga mot Gud. Det var vi som syndade. Djuren behöver ingen frälsare, men det gör vi.

Avslutningsvis står det i Upp. 5:13: "Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns i dem hörde jag säga: "Honom som sitter på tronen, Honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och makten i evigheters evighet!"

Som jag ser det kommer djuren naturligtvis att leva i Guds rike och få evigt liv i paradiset eftersom döden som den sista fienden ska göras om intet (1 Kor 15:26; Upp 21:4). 

Om Guds rike är en plats där allt görs nytt och där det inte finns någon mer sorg, då är det svårt att tro att förlusten av ett älskat husdjur skulle vara permanent. Om Gud lovar att torka bort varje tår och skänka glädje till dem som förtröstar på Honom så stämmer tanken om att återförenas med en omhuldad djurkamrat överens med det löftet (Upp 21:4-5). 

Relaterat: Vad händer med husdjuren när de dör?.