Djur och människor har samma livsande.

Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord - Predikaren 3:19-20.

Har du tänkt på att Gud i Bibelns allra första bok och dess allra första kapitel talar om både djur och mänsklighet och att Gud skapade djur och människor på samma dag. Gud utsåg inte en speciell dag för enbart människans skapande. Nej, på den dagen utförde Gud två skapelsehandlingar. Först skapades djuren och sedan människan på en och samma dag. Sedan befallde Gud människan att ta hand om djuren som förvaltare över Guds skapelser och eftersom vi skapades till Guds avbild så är vi också ansvariga inför Gud för hur vi behandlar djuren. Bibeln säger också att det är ett tecken på gudaktighet att ta hand om djur (1 Mos 1:24-26; Ords. 12:10).

När vi har haft husdjur så har de varit en del av familjen. Och även det är bibliskt för även på Bibelns tid fanns det djupare relationer mellan människor och djur, så det är inte som vissa vill påstå att djur bara var till för mat eller arbete och att husdjur är ett modernt påfund.

Men den fattige hade ingenting alls utom ett enda litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det, och det växte upp hos honom och hans barn. Det åt av hans brödbit och drack ur hans bägare och låg i hans famn, och det var som en dotter för honom (2 Sam. 12:3).

Denna vers från Gamla testamentet visar på att det fanns en ömhet mellan djurets hjärta och djurägarens hjärta som många kan identifiera sig med. Gud skapade en unik harmonisk relation mellan mänskligheten och djurriket och det var först efter att människan syndade som ett djur dödades. Så på grund av människans synd dog det första djuret för att Adam och Eva skulle kunna skyla sig. Och det var först efter syndafloden som Gud tillät människor att äta djur (1 Mos.3:21; 9:2-4).

Så i den här världen får vi äta djur men vi får inte plåga dem eller utsätta dem för grymhet av något slag. Är man jägare bör man jaga för köttets skull och vara skicklig nog till att kunna avfyra det första skottet så att djuret omedelbart dör utan lidande. Samma gäller för övrigt alla djur, också vilda och tama boskapsdjur. Djur är inte givna för att dödas av grymhet. Och troféjägare som bara jagar djur för nöjes skull är ont i Guds ögon. Ofta går onda människor hand i hand med djurplågeri. Om du ser någon som är ovänlig, grym eller elak mot ett djur kan du vara säker på att de inte är några bra och goda människor. Ibland kan människor vara ofattbart grymma, inte minst mot djur, att jag i sådana tillfällen utan att tveka helt och hållet står på djurens sida! Och jag tror de flesta förstår vad jag menar när jag säger att det hade varit mycket lättare att se onda personer dö än oskyldiga djur (2 Sam. 12:3-6).

Gud kräver att de rättfärdiga tar hand om sina djur. Det är ett drag av gudsfruktan, en vördnad för Gud och en vilja att efterlikna Guds natur. En rättfärdig kristen bör också bry sig om andras djur även om de tillhör någon som inte tycker om dig (2 Mos. 23:4-5). Så Bibeln har mycket att säga om förhållandet mellan människan och djurriket och om hur vi ska ta hand om djur och hur vi inte ska behandla dem. Till och med i de tio budorden då en vilodag infördes som en del av förbundet såg Gud till djuren så att den vilodagen även skapades för dem (2 Mose 23:12; 20:8-10). Ytterligare bibliska bevis på Guds omsorg om djuren finns i berättelsen om Noa och arken i Gamla testamentet. Gud fick Noa att gå igenom stora ansträngningar inte bara för att bevara människosläktet utan också för att bevara och skydda djurriket. När Gud återställde jorden efter syndafloden då inkluderade han helt säkert djuren och ingick dessutom ett evigt förbund med dem (1 Mos. 9:8-17).

Så djurens välbefinnande ligger väldigt varmt om vår Skapares hjärta och det så oändligt mycket mer än människors, det är jag helt övertygad om! Visst är vi medvetna om djuroffren i Gamla testamentet men Bibeln förklarar varför, och sedan Gud gav sin enfödde Son som ett lösenoffer för hela mänskligheten så behövdes inga fler djur offras för våra synder. Och förresten, vem är vi människor att tro att vi kan förstå oss på vilka planer Gud har för djuren? Guds vägar är så mycket högre än människans (Jes.55:8-9).

Någon lär ha sagt: "Om det inte finns några hundar i himlen när jag dör, så vill jag hamna där de är." Och det ligger mycket i det, för om människor i världen var lika kärleksfulla, lojala och förlåtande som hundar och andra djur, så hade vår värld varit en mycket bättre plats att leva i. För många handlar det kanske inte om en hund eller en katt, utan en hel flock av hundar och katter, eller så är det hästar och andra bondgårdsdjur, kaniner, marsvin, ja listan över husdjur och andra djur som människor älskar kan göras väldigt lång. Naturligtvis får vi aldrig glömma att Gud Fadern och Jesus Kristus måste vara först i våra liv. Varken familj, husdjur eller andra får komma före vår relation till Gud och Kristus. Trots allt kommer kärleken från Gud, dvs vi älskar därför att Gud först älskade oss (1 Joh. 4:19; Matt. 10:37).

Men mina tankar går till den äldre kvinnan vars enda vän i livet är hennes älskade tillgivna katt som gett henne så mycket glädje och kärlek, och till den ensamme mannen som upplevt mycket dramatik och svek i livet men vars älskade hund, hans trogna följeslagare aldrig svikit honom och faktiskt även räddat hans liv, och jag tänker på det lilla barnet vars djur, litet eller stort, alltid fanns nära med tröst och uppmuntran, ja det finns hur många sådana exempel som helst. Om dessa människor dog och sedan uppstod så tror jag deras första tanke hade varit ”var är mitt/mina djur?” Jag kan inte se att andra människor skulle kunna ta deras älskade djurs plats och inte heller ersättas av andra djur. Djur har var och en, precis som människor, helt unika personligheter. Varför skulle då Gud som är kärlek och alltigenom god förneka oss glädjen att få återförenas med våra älskade djur? Räknas inte vår kärlek till dem? Och djuren, räknas inte dem alls, är de bara slit och släng varelser? Om vi efter att vi hade uppstått frågade Gud efter våra djur skulle Gud då säga ”jag vill inte återuppväcka era djur” eller skulle han säga ”jag kan inte ge dem liv igen”? Nej, för mig stämmer det inte alls överens med den kärleksfulla rättvisa och allsmäktige Gud som jag tror på.

Någon kanske säger, ”Jamen, du kommer att träffa så många nya människor och andra djur.” Men nej, det är inte detsamma. Jag vill inte ha substitut eller kopior på de djur jag älskar eller har älskat! (Luk. 11:11-13; 1:37; Matt. 19:26). Varför skulle Gud inte bevara dessa trofasta tillgivna och oskyldiga djurs livsande och ge dem livet tillbaka i nya friska kroppar i Guds nya värld? Jag tror Gud hade älskat att ge sådana goda gåvor till sina barn i paradiset. Dessa underbara levande varelser, varav många dessutom hjälper ensamma, deprimerade och sjuka människor, förtjänar verkligen en plats i Guds rike när hela jorden blivit ett paradis.

Och vad med det övergivna djuret, eller det som utsattes för människors ondska, eller det som aldrig fick en chans? Varför skulle dessa oskyldiga aldrig någonsin få leva igen? Det skulle kännas som ett fruktansvärt nederlag, som om djävulen hade segrat över Guds skapelser djuren om de inte fick komma tillbaka till livet igen efter all orättvisa de varit med om. Och det är inte bara människor som sörjer sina djur, även djur sörjer sina människor och även djur sörjer sina egna djurkamrater. Jag har själv upplevt alla dessa saker och för den som inte upplevt det finns det otaliga dokumenterade fall som man kan ta del av. Både av lyckliga återföreningar djur/människa och djur/djur, samt sorgliga fall där djuren sörjer livet ut pga. dödsfall.

Om människor kan drömma om underbara återföreningar hur mycket mer kan då inte vår allsmäktige Gud faktiskt förverkliga sådana drömmar (Jer. 32:27, 17). Han har allt liv i sin hand och jag är övertygad om att vår himmelske Fader ser framemot den tid då Han kommer att återförena sina skapelser, djurriket med mänskligheten, i paradiset för att leva tillsammans för evigt i frid och harmoni (4 Mos. 16:22; Job 12:10). Och inte minst att se den obeskrivliga glädje som uppstår när vi blir återförenade med våra älskade husdjur för att aldrig mer skiljas åt.

Det som jag kan se som gör att vissa tvivlar eller är osäkra på om Gud kommer att uppväcka eller återskapa djuren igen efter döden, är dels för att de tror att människor har eviga själar som djuren inte har, och dels för att de tror att den odödliga själen efter döden flyger upp till himlen. Men så här, Gud skapade bara två saker på den sjätte dagen, först djurriket och sedan människan och båda skapades ur jordens stoft (1 Mos 2:19, 7). Det hebreiska ordet NEFESH (som betyder; en levande varelse, en själ) i den ursprungliga hebreiska texten är exakt samma ord som refererar till när Gud skapade djur och människor. Den enda skillnaden är att endast människor skapades till Guds avbild. Men att människan skapades till Guds avbild betyder inte att människan har en odödlig själ. Jag tror inte människor har odödliga eller eviga själar och inte heller tror jag de far iväg till himlen. För precis som djuren så är människor skapade för att leva på jorden för evigt (Ps. 37:11, 29, Jes.11:6-9; 65:25; se Kommer jag till himlen när jag dör?)

När Gud säger att jag gör allting nytt betyder det allting och det måste väl inkludera djuren. I Rom 8:19-23 står det att hela skapelsen, inte bara de rättfärdiga utan hela skapelsen, kommer att befrias från slaveri och förgängelse och föras in i den härliga friheten med Guds barn. I Guds härliga eviga rike kommer inte bara de rättfärdiga att slippa död och förgängelse, utan hela skapelsen inklusive djurriket kommer att förenas i detta löfte om att bli befriade från död och förgängelse. I Psalm 104 vers 29 säger Bibeln "När du tar bort deras ande, dör de och återvänder till stoft", men i vers 30 får vi höra något fantastiskt, "du sänder din ande och då skapas de, och du förnyar jordens yta". 

"Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta, du tar ifrån dem deras ande, de dör och blir åter till stoft. Du sänder Din ande [nefesh], då skapas de och Du förnyar jordens ansikte. Må HERRENS härlighet bestå för evigt. HERREN har behag i allt Han har skapat" (Ps.104:29-31).

Bibeln säger att när deras andedräkt tas ifrån dem återvänder de till stoft och att när Han sänder sin ande så skapas dem. Som jag ser det, ser det ut som att det kan bli en uppståndelse eller återskapande för djuren också. Och det verkar logiskt att efter det att förbannelsen tagits bort så gör Gud så att allt går tillbaka till originalet igen. Eller är inte Gud den ultimata källan till alla goda gåvor och välsignelser? Är inte Gud den ursprungliga givaren av allt gott, inklusive livet självt? Har Gud makten att återskapa vad som helst om Han vill? Ingen som förstår Bibeln kan argumentera emot detta. För människor är saker omöjliga, men inte för Gud, för Gud är allting möjligt. Om Gud kan återskapa oss och uppväcka oss, hur kan då någon våga påstå att Gud inte kan återskapa eller uppväcka djur? Självklart kan Han det! (1 Mos. 18:14; Matt. 19:26).

Att få se våra husdjur livslevande och friska igen hade i alla fall gjort mig överlycklig! Och ni som har eller någonsin har haft husdjur som ni har älskat skulle förmodligen hålla med mig till hundra procent. När vi förts tillbaka till en perfekt relation med Gud så tror jag att Han kommer att återställa den ursprungliga harmoniska relationen mellan människan och djuren. Gud kan göra allt Han vill och det skulle inte förvåna mig om ett av underverken skulle vara återföreningen med våra husdjur och andra djur som vi har älskat och sörjt. Det skulle vara precis så fantastiskt underbar som Gud är, helt i linje med Hans generösa karaktär, enastående och storlagen i nåd efter nåd. Vilken underbar välsignelse det hade varit, så stor att det är svårt att ens beskriva med ord. För Gud är allt möjligt och om Gud vill göra det som en del av den stora glädjen och välsignelsen så kan Han göra det och kommer att göra det.

Och som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom (1 Kor. 2:9).