I
1 Korintierbrevet 15:3 förklarar Paulus:
"Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot [en protois, som en av de grundläggande principerna i den apostoliska tron] att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna”(1)
Men detta var inte hela evangeliet. Paulus framhöll, liksom alla goda lärare, den delen av evangeliet om Messias död och uppståndelse som krävde brådskande uppmärksamhet och korrigering. Men otroligt nog började några i Korint att överge tron. Ingenting är mer skrämmande än att överge tron som leder till odödlighet. Föreställ dig att du avsäger dig Guds löfte om att få leva för evigt, "i evigheters evigheter [i tidsåldrarnas tidsåldrar]"!
Lägg nu noggrant märke till en vanlig missuppfattning om innehållet i det frälsande evangeliet. Evangeliet i Bibeln handlar inte om ett vagt begrepp om att "fara till himlen när man dör".
En ledande expert förtydligar denna punkt:
"Himmelriket" är i grunden ett rike på jorden. Medan majoriteten av kristenheten har haft för vana att tänka på 'himlen' som den plats som Guds barn är avsedda för, gör Jesus det häpnadsväckande uttalandet att de ödmjuka ska besitta jorden (Matteus 5:5; Upp 5:10 jämför Psalm 37 där det upprepas flera gånger). Detta är i överensstämmelse med de profetiska och apokalyptiska traditionerna”.(2)Evangeliet handlar först och främst om Guds rike som vi ber om [i Herrens bön], ”Låt ditt rike komma”! Evangeliet handlar naturligtvis också om Jesu offerdöd [försoningsdöd] för världens synder, och om Jesu återkomst till livet på den tredje dagen.
Har du hört evangeliet?
En dum fråga kanske — eller är den det? Vi är alla överens om att kristendomen bygger på evangeliet. Men vad är evangeliet?
Välkända evangelistiska organisationer står redo med svaret. Kärnan i vad de har att säga är detta:
”Tro är rationellt omöjligt där det inte finns något att tro på. Tro måste ha ett föremål. Syftet med kristen tro är Kristus ... Tro måste ha ett objekt — det vill säga, när vi tror måste vi tro på något. Det där något kallar jag "faktumet" ... Om du är frälst från synd, blir du frälst genom en personlig tro på Kristi evangelium enligt definitionen i Bibeln ... Bibeln säger: ”Bröder, jag förkunnar evangeliet som jag predikade för er... För jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv också tog emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd och att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna” (1 Kor 15:1,3-4).(3)
Jag uppmanar dig att noga överväga vad du just läste i detta citat. Allt låter ju ganska rimligt — utom för ett stort faktum.
Jesus predikade evangeliet i flera år utan att i det skedet nämna ett enda ord om hans kommande död och uppståndelse. Och inte nog med det, han skickade också ut lärjungarna för att predika evangeliet
innan de förstod eller trodde på att han skulle dö för världens synder och sedan bli uppväckt.
Så det vore farligt vilseledande att säga att det kristna evangeliet
bara är ett budskap om döden och uppståndelsen. Faktum är att evangeliet som Jesus predikade för den större delen av sin korta tjänst
först och främst hade att göra med Guds rike, inte om hans död och uppståndelse. Låt oss visa vad vi menar utifrån Skrifterna.
Evangeliet, såsom Jesus definierade det, handlade om Guds rike.
Markus 1:14-15 sammanfattar hela Jesu uppdrag: ”Jesus kom till Galileen och förkunnade Guds evangelium och sade: ”Tiden är fullbordad. Guds rike närmar sig: Omvänd er och tro på evangeliet [om Guds rike]!"
Evangeliets predikande om Guds rike var grunden för hela hans uppdrag. Jesus kallade detta evangelium om Riket för ”Guds evangelium”. Inget budskap kan vara mer heligt än det. "Detta är min Son”, sa Gud, "Lyssna till honom!" (
Markus 9:7) Jesus var i full besittning av det viktiga, frälsande budskapet: "Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag är utsänd [bemyndigad]" (
Luk 4:43).
Samma predikande av evangeliet om Guds rike är den uppgift Jesus gav församlingen: ”Detta evangelium
om Guds rike skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla nationer, och sedan skall slutet komma” (
Matt. 24:14). Först när detta är fullbordat kommer slutet för denna tidsåldern, och det framtida Rikets ankomst till jorden kommer då att inträffa.
Kristet lärjungaskap innebär att vi blir förkunnare av evangeliet om Guds rike: ”Jesus sade…: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!" (
Lukas 9:60). Lärjungarna gick ut för att predika evangeliet om Guds rike: "Jesus kallade till sig de tolv och ... sände ut dem [för] att predika Guds rike och bota sjuka (
Lukas 9:1-2).
Observera nu noga: I detta skede hade Jesus ännu inte sagt något om sin död och uppståndelse, och senare trodde de inte ens på det när han väl berättade det för dem! (Se Lukas 18: 31-34: ”Men lärjungarna förstod ingenting av detta [om Jesu död och uppståndelse]”). Ändå hade Jesus och lärjungarna då predikat evangeliet i två eller tre år. Evangeliet kan alltså inte vara ett budskap som begränsas till Jesu död och uppståndelse.
Efter uppståndelsen, i lydnad mot Jesus, fortsatte församlingen med exakt samma budskap och utvidgade det naturligtvis med de nya fakta om Jesu död och uppståndelse:
Filippus i Samaria: "Men när de nu trodde på Filippus som predikade
evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de [i vatten förstås för att ta emot anden], både män och kvinnor" (
Apg. 8:12).
Jesus hade fortsatt att föreläsa om Guds rike i ungefär 6 veckor efter sin uppståndelse (
Apg. 1:3). Guds rike var Jesu favoritämne, och om du följer Jesus kommer det att bli ditt!
Paulus i Efesus: Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till
Guds rike (
Apg. 19:8).
Paulus sammanfattade hela sitt uppdrag: ”[jag vittnade högtidligt] om Guds nåderika evangelium ... till er bland vilka jag gick omkring och
förkunnade Riket” (
Apg. 20:24-25).
Notera att "Guds nåderika evangelium" [eller "evangeliet om Guds nåd"] är en synonym till förkunnelsen om Guds rike. Det finns ingen skillnad!
Paulus i Rom till judar:
"Från morgon till kväll förklarade han för dem och
vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus utifrån både Mose lag och profeterna" (se
Apg. 28:23).
Paulus i Rom till hedningar (icke-judar):
"Därför ska ni veta att denna [samma] Guds frälsning [jmf. Guds evangelium,
Mark 1:14-15] har sänts till hedningarna... och han stannade i två hela år i den bostad han hyrt och
välkomnade alla som kom till honom, och han
förkunnade evangeliet om Guds rike och undervisade dem om Herren Jesus Kristus" (
Apg. 28:28-31). Jämför: "Han [Jesus]
tog emot dem och talade till dem om
Guds rike (
Lukas 9:11).
Med denna information framför oss har vi en möjlighet att utvärdera definitionen av det nuvarande ”evangeliska” evangeliet. Från ett traktat med titeln ”Vad är evangeliet?” läser vi:
”Vårt budskap är Evangeliet om Herren Jesus Kristus ... Evangeliet om Guds Son ... Evangeliet om Guds nåd… Paulus sa: ”Jag skäms inte över Kristi evangelium, för det är Guds kraft som leder till frälsning för alla som tror."
”I det här lilla häftet vill jag att vi ska ta reda på vad evangeliet egentligen är. Det finns en utbredd okunskap även bland kristna om vilka beståndsdelar som är nödvändiga för att sammanställa evangeliet ... Ordet evangelium förekommer över hundra gånger i Nya testamentet ... Vad är då evangeliet om Guds nåd? Låt oss fråga Paulus. Han skulle hänvisa oss till 1 Kor. 15:1-4: ”Jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er... att Kristus dog för våra synder, att han blev begravd, och att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna"... Paulus diskuterade aldrig vår Herres jordiska liv... Det faktum att Herren Jesus dog för att frälsa är hälften av evangeliet! Det faktum att han uppstod från de döda ... är den andra hälften av evangeliet.”
Men är detta sant? Varför finns det inte med
en enda mening om evangeliet som Jesus predikade, dvs.
evangeliet om Guds rike? Varför hänvisas vi inte till Paulus egen definition av Guds evangelium som ges i nästa vers efter det att han talat om "Guds nåds evangelium"? ”... den uppgiften [tjänsten/missionen] jag fått av herren Jesus var att vittna om Guds nåds evangelium ... för er bland vilka jag gick omkring och förkunnade
evangeliet om Riket” (
Apg. 20:24-25). Se dessutom
Apg. 28:23, 31 där Paulus predikade exakt samma budskap för judar och hedningar (icke-judar)!
Det kan inte bli tydligare än så. Evangeliet om Guds nåd
är detsamma som Evangeliet om Guds rike. Det är ingen skillnad. Guds nåd förkunnas i kungörelsen om Guds rike - den fantastiska världsordning som Jesus har lovat att upprätta, och tillsammans med sina efterföljare kommer han att styra över nationerna på jorden vid sin återkomst (se
Dan 7:13-14, 18, 22, 27; 1 Kor 6:2 [döma världen = styra/hantera världen],
Upp. 2:26-27; 5:10; 20:1-6; 2 Tim 2:12).
Sammanfattning
Detta frälsande evangelium — ”Budskapet om Riket” som Jesus sa var nödvändigt för frälsning (se
Matt 13:19; Luk 8:12; Apg. 8:12) — är den centrala kärnan i all biblisk predikan. Det är detta budskap som Satan hatar (
Luk 8:12; Matt 13:19).
Det verkar som om vi har övergett Jesu evangelium om Riket, eller åtminstone vattnat ur det! Att överge Jesu evangelium är detsamma som att överge honom (
Mark 8:35, 38; 10:39, 1 Tim 6:3; 2 Joh. 7-9, Joh. 12:44-50). Det kan inte finnas någon "tro" på Jesus om man inte tror på hans läror.
"Varför kallar ni mig ’herre, herre’ när ni inte gör vad jag säger?" (
Luk 6:46; Matt 7:21-27).
Många har hävdat, med hänvisning till en passage från Paulus,
1 Kor 15:1-3, att evangeliet
endast är ett budskap om Jesu död för våra synder och hans uppståndelse. Att detta inte är sant bevisas av det faktum att Jesus och lärjungarna predikade evangeliet och kallade det för ”Evangeliet om Riket” och ”Evangeliet” långt innan ett enda ord sades om hans död för synden och hans uppståndelse!
Evangelisk kristendom i dagens värld utelämnar evangeliet som Jesus själv predikade och förvränger samtidigt Paulus budskap genom att skilja aposteln från Jesus och utelämna viktig information. Hur kan vi sanningsenligt tro på frälsning utan rätt fakta?
Traktatet som vi citerade i början har rätt i att tro måste ha ett objekt. Vi måste tro på något faktum. Men det måste vara rätt fakta! Frågan är, vilka fakta ska vi tro på? Det är en fråga om lydnad och Jesu herravälde. Är vi villiga att lyda hans första bud: ”Omvänd er och tro på evangeliet om Guds rike” (
Mark 1:14-15; jmf.
Apg. 19:8; 28:23, 31)?
Ska vi verkligen ställa en enda passage (i
1 Kor 15:3-4) mot vittnesbördet från hundratals andra verser som säger eller antyder att evangeliets centrala ingrediens och innehåll [kärna] är Guds rike?
Den kristna tron definieras av dess evangelium. Enligt
Jesu egna ord är evangeliet det faktiska budskapet om Guds rike, liksom informationen om hans död och uppståndelse som senare helt stödde budskapet om det kommande Riket. Att ändra budskapet genom att lägga till extra material eller utelämna viktiga element är att förvränga evangeliet som då förlorar sin frälsande kraft (
Gal. 1:9; 2 Kor. 11:4).
Men Paulus, å andra sidan, han predikade troget ”Guds evangelium” precis som Jesus också hade gjort (
2 Kor 11:7), och detta ”Guds evangelium” definieras för oss av
Markus 1:14-15: Det var evangeliet om Riket, inklusive, naturligtvis, nyheten om Jesu död och uppståndelse.
Vår poäng bekräftas av ärkebiskop William Temple när han observerade att evangeliet, såsom Jesus predikade det,
saknas i kyrkans historia:
”Varje generation hittar något i evangeliet som är av särskild betydelse för sig själv och som verkar ha förbisetts i den tidigare perioden eller (ibland) i alla tidigare perioder i kyrkan. Den stora upptäckten i den tid vi lever i nu, är det enorma framträdande som ges åt Guds rike i evangeliet. För oss är det ganska extraordinärt att det figurerar så lite i teologin och i religiösa skrifter i nästan hela perioden av kristen historia. Sannerligen har det [Guds rike] en mycket framträdande roll i de synoptiska evangelierna [Matteus, Markus och Lukas] som knappast hade kunnat vara större.”(4)
Det är nästan omöjligt att överdriva betydelsen av denna ärkebiskops observation. En blick på evangelieberättelserna om Jesu tjänst kommer för varje läsare att avslöja det enkla faktum att Jesus, den ursprungliga förkunnaren av det kristna evangeliet (
Hebr. 2:3), var en förkunnare av Guds rike. Det kan absolut inte råda något tvivel om detta.
Och vem kan ifrågasätta F.C. Grants bedömning av Jesu syfte?
”Man kan säga att Jesu undervisning om Guds rike representerar hela hans lära. Det är det viktigaste och mest avgörande ämnet för hela hans diskurs. Hans etik var Rikets etik; Hans teologi var Kungarikets teologi; Hans lära om sig själv kan inte förstås utan hans framställning om Guds rike.”
Har du förstått evangeliet om Riket som överför Guds och Jesu livgivande och energiska kraft till oss alla (
Rom. 1:16) om vi tror på det och vidarebefordrar det? Ingen fråga kan vara mer relevant för alla oss som är troende.
- Dictionary of Christ and the Gospels, Vol. 1,
s. 377. Henry Alford, Commentary on Greek NT: ”inte bara döden och
uppståndelsen som var primära delar av hela evangeliet.”
- G.R. Beasley Murray, Jesus and the Kingdom of God, Eerdmans, 1986, s.
163.
- Billy Graham, “Facts, Faith and Feeling.”
- William Temple, Personal Religion and the Life of
Fellowship, 1926, s. 69.
- “The Gospel of the Kingdom, Biblical World 50
(1917), sid. 121-191.
