Något att tänka på …

Vi lever i en värld full av faror. Det är därför vi som föräldrar och lärare gör vårt bästa för att varna er yngre för dessa faror som kan finnas där man först kanske inte tänker sig att dem finns. Den faran vi ska ta upp här är inte en fysisk fara såsom att kliva ut i trafiken eller till och med ramla nedför en klippa. Nej, faran som jag ska tala om här handlar om faran av att låta andra tänka åt dig. Jag upprepar, en av de största farorna vi står inför, är att låta andra tänka åt oss. 

Varför är detta så farligt? Jo, eftersom en majoritet (de flesta) av människorna ofta har fel eller går åt fel håll. En författare som har skrivit om detta säger att det oftast är den stora massan, alltså en större del av människorna som har fel, och att det är en majoritet av människor som är lättlurade eller lättmanipulerade. Han visar att alltigenom mänsklighetens historia så är det alltid en majoritet av människor som inte tänker [självständigt] och som dessutom saknar den karaktär som är nödvändig för att stå emot saker som egentligen är onda. Jag tycker det låter riktigt skrämmande.

Bibeln stödjer också tanken på att det oftast är majoriteten, den stora folkmassan, dvs ”de många” som inte går på rätt väg och att vi därför inte ska vara med i den kategorin, kategorin "de många". Matteus 7:22-23 säger att många på domens dag kommer att säga "herre, herre", men att de ändå inte kommer att godkännas. Det står också i Matteus 24:5 att många kommer att påstå att de har Jesu auktoritet och kommer att säga, "Jag är Messias", och att de kommer att bedra eller lura många. Ordet "många" finns med hela två gånger bara i den versen.

I Matteus 24:10-11 står det att då vid den tiden kommer många troende att falla, och att många falska profeter kommer att bedra många människor. Och än en gång ser vi ordet ”många” två gånger i samma vers. Och Matteus 24:12 säger att eftersom laglösheten kommer att tillta (öka) så kommer kärleken att svalna  hos de flesta (att många människor kommer att bli känslokalla). Jag hoppas ni förstår kärnan i det här, att det att vara en del av "de många", alltså majoriteten (de flesta, den stora folkmassan) är farligt, det är riskabelt.

Det är inte bara en slump att det finns underhållning att hämta på TV och i våra mobiler i en aldrig sinande ström, utan det är medvetet gjort så för att hindra oss från att tänka [självständigt]. Till detta kan vi lägga till det grupptryck och grupptänkande som kan göra att vi känner en extra press av att vara som "alla andra", att vara som "de många", och det trycket finns i olika åldersgrupper. Grupptryck är inte bara något som ungdomar måste hantera, även om det kan vara mycket mer intensivt när man är ung, utan vuxna lider också av det som du snart kommer att se. Grupptänkande är farligt eftersom det väldigt fort kan gå fel.

Någon kan till exempel föreslå något som är vågat och riskabelt (farligt) för att själv verka modig. Men när någon som denna blir en ledare för en grupp så kommer gruppen att falla under hans (eller hennes) influens och påverkan, oavsett om det är rätt eller fel, och det är också skrämmande. Och lägg märke till detta, att en sådan ledare sällan kommer att riskera sig själv eller sitt eget skinn, men däremot kommer han (eller hon) försöka påverka eller tvinga andra att ta de största riskerna. Detta är ett mönster att se upp för och att undvika.

Ett tydligt exempel på grupptryck är sagan om "Kejsarens nya kläder", en lite tokig historia kanske, men den har faktiskt många bra lärdomar för oss alla. Och om du undrar vad detta har att göra med Bibeln, så läs vidare. I stora drag handlar "Kejsarens nya kläder" om följande: 

"Det var en gång en kejsare som älskade fina kläder. Han lät knappt en enda dag gå förbi utan att han fick visa upp sig i fantastiska kläder inför sina undersåtar. En dag när hans procession (en högtidligt gående kortege) tog sig igenom folkmängden, kom det fram två skurkar till honom. De sa att de var skräddare och att de kunde konsten att göra fantastiska kläder av det vackraste tyget i världen som skulle överträffa allt som han (kejsaren) någonsin hade sett och som dessutom var osynligt för dem som är dumma eller okunniga. Med andra ord kunde det bara ses av de som var kloka och skickliga.

Kejsaren gav dem då en stor summa pengar och sa åt dem att börja väva detta speciella tyg direkt. Dag och natt arbetade de två i ett rum vid sina vävstolar. Kejsaren var nyfiken på att se vad de gjorde, men var rädd för att han kanske inte skulle kunna se det magiska tyget, och därför sände han dit sin rådgivare istället. När rådgivaren kom in i rummet såg han de två, hårt arbetande vid sina vävstolar, men han såg inget tyg. 

"Tycker du om det?" frågade de, men rådgivaren vågade inte erkänna att han inte kunde se tyget för han trodde att folk då skulle tro att han var en dåre, så istället för att säga sanningen så ljög han och låtsades att han tyckte om tyget. De två skräddarna berättade om dess färger och kvalitet och rådgivaren memorerade allt så att han skulle kunna berätta det för kejsaren. Efter det ville kejsaren också själv gå dit för att se, men när han gjorde det så såg inte heller han något tyg på deras vävstolar. Men han låtsades ändå vara glad över det vackra tyget (som han inte kunde se) och han sa åt dem att sätta igång med den nya klädedräkten så snart som möjligt. Då bad de honom om mer pengar och det fick dem. 

Så kom dagen då kejsaren skulle visa upp sina nya kläder offentligt. De oärliga skräddarna hade för öppet fönster klippt och sytt sitt osynliga tyg så att alla skulle kunna se, men ingen hade vågat säga att de inte såg något tyg, så istället låtsades de alla att de kunde se tyget och beundrade det eftersom de inte ville verka dumma eller okunniga.

Så gick de två in till kejsarens omklädningskammare och de höll upp armarna högt som för att tyget inte skulle släpas på golvet och kanske bli smutsigt. Sedan klädde de försiktigt på kejsaren på låtsas medan de gav honom smicker om hur väl han passade i dem, fast kejsaren i spegeln tydligt kunde se att han var naken. Sedan steg kejsaren ut ur palatset med sitt följe, och hela folkmassan låtsades inför det de såg för ingen hade modet att säga sanningen. Inte förrän ett litet barn högt utbrast: "Men han har ju inga kläder på sig! Han är naken!"

Först blev det helt tyst. Sedan började någon att fnissa och plötsligt var det andra som började skratta, och snart så skrattade alla och sa att barnet hade talat sanning om att kejsaren inte hade några kläder på sig. Och till sist förstod kejsaren hur han hade blivit lurad, och han marscherade raskt tillbaka in i palatset och rodnade från topp till tå."

Ja, jag sa ju att det var en lite tokig historia, men nu har jag en annan mycket allvarligare och sann historia som jag verkligen hoppas att du kommer att fundera över efteråt.

Det börjar i Matteus 21 (verserna 1-11) där Jesus var på väg till Jerusalem. På vägen sände han i väg två lärjungar för att hämta en åsna med ett föl till honom. Han gjorde detta för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas: "Säg till dottern Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna, på en arbetsåsnas föl." 

Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och Jesus satt upp. Den stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: "Hosianna [som betyder "frälsa oss" eller "rädda oss"], Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!"

När han drog in i Jerusalem kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" och folket svarade: "Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen." 

Så än så länge såg allt bra ut, eller hur. De stora folkmassorna, "de många" (dvs majoriteten eller de flesta) hedrade Jesus och välsignade honom, och sa, "välsignad är han som kommer i Herrens namn". Men vet ni vad, och detta är nästan helt ofattbart, bara några dagar senare skriker samma stora folkmassa, alltså "de många": "korsfäst honom!"

Det var inte Jesus som förändrade sig, utan det var folkmassan, "de många" som gjorde det, för de leddes av sådana som ville att Jesus skulle dö och de följde bara med i strömmen. Tänk på detta verkligt skrämmande exempel på beteende och lägg det på minnet. Tänk, ena dagen sa de att Jesus var en profet, och nästa ropade de "korsfäst honom!" Så hur tänkte de egentligen? Svaret är att de inte tänkte alls, för de lät någon annan tänka åt dem istället!

Jesus sa till oss i Matteus 7:13-14 att gå in genom den trånga porten, för den port som är vid och den väg som är bred leder till fördärvet och det är många som kommer att gå den vägen. Men den port som är trång och den väg som är smal leder till livet och det är bara några få som finner den.

Och nu ska jag ge dig ett, förhoppningsvis, praktiskt tips: Vad är skillnaden mellan "de många" och "de få"? Jo, det är förmågan att tänka. Att se igenom den ondes bedrägeri och lögner och därför inte låta sig luras. Denna förmåga borde få dig att hämta råd från Bibeln och finna vishet där och från dem som har lärt sig från Bibeln. 

Ordspråksboken 2:6 berättar för oss att Herren Gud ger vishet och att det från Hans mun kommer kunskap och förstånd, och detta betonas extra mycket i Ordspråksboken 4:7 där vi får veta att visheten är det främsta (viktigaste) och att vi därför ska förvärva (skaffa) vishet och förstånd även om det skulle kosta oss allt vi har. Ordspråksboken 3:15 säger att vishet är värdefullare än pärlor [eller dyrbara ädelstenar] och att ingenting kan jämföras med henne [visheten]. 

Gud säger att Han kommer att ge oss vishet om vi ber Honom om det, och den visheten kommer att visa sig i vår förmåga att tänka. Ge inte bort det privilegiet, låt inte andra tänka åt dig!

Översatt från Just Thinking av Barbara Buzzard.