Ändens tid i 1 och 2 Tessalonikerbrevet
Det finns ett stort behov för kristna att
dela med sig av Paulus enkla översikt för Ändens tid. Det är vackert formulerat
av aposteln i många av hans brev, men det är tydligare än någon annanstans i 1 och 2
Tessalonikerbrevet.
Det är vanligt vid bibelläsning att några
missar att undersöka sammanhanget för vissa verser. Det är viktigt när man
läser Bibeln (eller någon annan skriftlig information!) att följa författarens
logiska följd. Kapitelbrytningarna i vår Bibel har ibland gjort så att vi vänt
upp och ner på det Paulus skrev. Vi får helt enkelt inte störa Paulus
tankerörelse genom att avbryta flödet av hans tänkande med godtyckliga luckor,
eller läsa en vers utan dess sammanhang.
Låt oss se hur viktigt detta är i Tessalonikerbreven.
Jesu ankomst
Paulus tänker på den andra ankomsten när
han skriver. Det är en stor angelägenhet för honom att hålla sin flock
ordentligt informerad om den stora händelsen i framtiden. "Vem är vårt
hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte
ni?" (1 Tess. 2:19). Ja, herren kommer. Så Paulus ber om att "han ska
styrka era hjärtan och göra er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader,
när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga." (se 1 Tess. 3:13).
1 Tessalonikerbrevet 4
En fråga hade uppstått bland
tessalonikerna. Hur var det för de kristna som redan hade dött för att möta
Kristus vid hans ankomst? Svaret ges av Paulus som ett "ord från
herren" (4:15) – d.v.s. baserat på Jesu ord som Paulus hade tillgång till,
varav några senare skrevs ner i Matteus 24, Markus 13 och Lukas 21 (Predikan på
Olivberget). Förklaringen är ganska enkel:
"Vi som lever och är kvar till
herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. Ty herren själv kommer
att stiga ner från himlen med ett rop av ärkeängelns röst och med Guds basun;
och de döda i Kristus kommer att uppstå först. Då skall vi, som lever och är
kvar, ryckas upp tillsammans med dem i molnen, för att möta herren i luften,
och så skall vi alltid vara med herren... När det gäller tider och epoker,
bröder...", fortsätter Paulus (kapitelbrytningen måste ignoreras),
"så vet ni själva mycket väl att herrens dag [som han här precis
beskrivit] kommer att komma som en tjuv om natten."
Det vill säga, när världen säger
"fred och säkerhet, då kommer plötslig förstörelse över dem, lika
plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda” (1 Tess. 4:15-17; 5:1-3). Med andra ord,
katastrof kommer att övermanna de gudlösa lika oväntat som en tjuv, och de kommer
inte att kunna fly. Men den "Herrens dag", som Paulus just hade
beskrivit som den tid då de heliga skulle ryckas upp för att möta Jesus, kommer
inte att överrumpla församlingen som en tjuv. Det kommer dock att få en
katastrofal effekt på världen.
I 2 Tessalonikerbrevet fortsatte Paulus
sitt tema och lade avsiktligt till nytt material. Detta för att motverka det
bedrägliga inflytandet från en "ande eller brev som låtsas
komma från oss", och som hävdade att denna stora händelse, Herrens
ankomst, var omedelbart nära (2 Tess. 2:2, KJV, ASV).
Planen för Slutet
Paulus hade en brinnande önskan att
förstärka, det han redan hade lärt tessalonikerna i sitt första brev, mot falsk
lära. Så i 2 Tessalonikerbrevet 1:7 börjar han med att berätta för församlingen
att de måste förvänta sig att lida nöd tills ögonblicket av lättnad kommer.
Vilket ögonblick? Och tills när måste de räkna med att bli förföljda?
Vers 7 säger oss att Gud kommer att ge er befrielse från nöden (eller vedermödan)
"när herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga
änglar i flammande eld, och utdelar straff till dem som inte vill veta av Gud”
(se 2 Tess. 1:6-8).
Detta är precis vad Paulus hade sagt i
sitt första brev, men nu lägger han till ytterligare detaljer. Kristna måste
vara redo att ryckas upp för att möta herren. De kommer då att vara säkra,
medan herrens framträdande kommer att överväldiga den hänsynslösa världen.
Vedermöda ända fram till Kristi kraftfulla
ankomst
Inte bara måste församlingen förvänta sig
vedermöda [stor nöd] ända fram till det ögonblick då Jesus uppenbaras från
himlen i flammande eld (2 Tess. 1:7-8), utan de måste också inse att vissa
händelser måste inträffa innan Kristus kommer tillbaka (2 Tess. 2: 1-3). I 2
Tessalonikerbrevet 2 inleder Paulus med att upprepa sin sak. Han vill undervisa
sina läsare ytterligare om "herren Jesu Kristi ankomst och hur vi ska
samlas hos honom" (v. 1)
Hans läsare kommer ihåg från 1 Tess 4:17 att de ska samlas för att möta Jesus. Denna händelse, Herrens dag – som han kallar den i 1 Tess 5:2 – kan inte inträffa före avfallet och Antikrists framträdande (2 Tess 2:3). Begränsaren ["han som håller tillbaka"] – är en manlig varelse (v. 7) såväl som en neutral kraft (v. 6) – som kommer att hålla tillbaka Antikrist tills den senare slutligen tillåts dyka upp. Senare [efter det] kommer Jesus. Denna ankomst är hans ankomst, och den betyder att vi samlas för att möta honom (2:1). Den stora händelsen kommer att rädda de kristna som 2Tess 1:7 har sagt, och det kommer att innebära slutet för Antikrist (2 Tess 2:8) såväl som straffet för den gudlösa världen (1 Tess 5:3; 2 Tess 1:8).
Sammanfattning
Paulus var uppenbarligen mycket ledsen
över missuppfattningar angående den andra ankomsten. Han ville försäkra
tessalonikerna om att döda kristna inte skulle lämnas utanför den storslagna
kommande andra händelsen. De skulle [också få] möta Kristus i luften med de
kristna som överlevde fram till den stora dagen. Dagen skulle överrumpla den
onda världen totalt. Det skulle komma lika oväntat som när en husägare inte
förväntar sig att en tjuv ska bryta sig in i hans hus.
Senare började en felaktig idé cirkulera i
församlingen - den att Herrens utlovade dag skulle komma utan ytterligare
dröjsmål. Paulus skrev 2 Tessalonikerbrevet 2 specifikt för att korrigera denna
idé. Han säger att ”vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi ska samlas hos
honom” (v. 1) inte kan ske förrän två saker inträffar: Avfallet (apostasi) och
Antikrists framträdande. Efter Antikrists regering kommer Jesus att framträda i
stor härlighet och förgöra Antikrist. Detta är det enkla programmet som
beskrivs i 2 Tessalonikerbrevet 2:1-12. Församlingens uppgift är att troget
bevara denna information och lära ut den till andra.
Det framträder en sammanhängande bild av slutet när vi låter texten övertyga oss. Ibland uppstår störningar i budskapet när våra egna antaganden blockerar vår förståelse och gör oss döva för Paulus ord. Vi måste se upp så att vi inte dränker Paulus instruktioner med våra egna distraherande idéer!
Originaltitel: The End of the Age in1 and 2 Thessalonians av Anthony Buzzard.
