Vår Fader i himlen, låt Ditt namn bli helgat.
Nej, jag tycker att dem som kommer med sådana påståenden bara belastar oss människor ytterligare med "tunga bördor", skrämmande likt fariseernas beteende (som Jesus varnade oss för i Matt 23:4), och som ett slags djävulens verk för att vi människor inte ska orka mer, för att vi ska känna oss otillräckliga och helt enkelt ge upp.
Jag citerar från "The Words of Jesus in the Original Aramaic", Stephen Andrew Missick, s. 66-67.
"Dessutom är vi inte säkra på det exakta uttalandet av Guds namn. Eftersom judarna avstod från att tala om HERRENS namn, glömdes uttalet av detta namn. Det hade kunnat uttalas Jahu, Jahovah eller Jahve. Jag ser inte logiken i att använda rätt uttal av det gudomliga namnet som ett medel för att utesluta människor och att röra upp kontroverser när det exakta uttalet av det är okänt. Jag tror att vi är fria att använda HERRENS namn som hebreerna gjorde på Gamla testamentets tid, men det borde inte användas för att utesluta människor eller betraktas som ett villkor för att bli räddad."
Jag håller med om att det inte är något problem om kristna vill använda det hebreiska namnet JHVH från det Gamla testamentet, fastän uttalet är okänt. Gud vår Fader känner ju våra hjärtans inställning, (Hebr 4:13), men naturligtvis ska vi aldrig missbruka det.
Själv hade jag väldigt svårt för att använda Guds namn "Jehova" precis efter att jag hade lämnat Jehovas vittnenas tro och organisation så jag använde mig bara av "Gud" och "Fader" i början och kände mig väldigt trygg med det. Idag kan jag dock använda Guds namn igen utan att associera det med Jehovas vittnens organisation Vakttornet.
Jesus lärde oss att Gud är vår himmelske Fader och han kallade själv Gud för sin och vår Fader precis som i mönsterbönen;
"Så ska ni be: Vår Fader i himlen, låt Ditt namn bli helgat" (Matteus 6:9).
