Om mig
Jag tillhör inte något speciellt trossamfund utan är bara en enkel troende syster med många och varierande intressen, jag tycker om att läsa, lyssna på musik, beundra Guds fria natur och jag ser mig själv som en djurvän, speciellt katter ligger mig extra varmt om hjärtat, och så har jag min kristna tro förstås som jag varken skulle vilja eller kunna leva utan.
Tron på Gud har jag egentligen haft ända sedan jag var barn fast jag inte kommer från ett speciellt religiöst hem. Dock kom jag i kontakt med Jehovas vittnen redan som barn då en av mina föräldrar studerade med dem och sedan döpte sig vilket mötte motstånd från min andra förälder och ledde till att de skilde sig. Ockulta inslag har tyvärr också funnits i mitt liv sedan ung ålder, men min tro på Gud har räddat mig genom många av livets svåra prövningar.
Jag växte upp i tron att Jehovas vittnen var de enda i världen som hade Sanningen och eftersom vissa av deras läror tilltalade mig ledde det till att jag även själv senare i livet studerade med dem på allvar och blev en så kallad odöpt förkunnare. Under tidens gång blev ännu fler av mina släktingar indöpta i organisationen och själv var jag under flera års tid godkänd för att gå i tjänsten på fältet och på riktigt döpas in i organisationen, ändå var det något inom mig som hindrade mig varje gång det var dags för dop vid någon av deras stora årliga sammankomster. Det fanns saker inom organisationen som jag inte kunde acceptera, både vad gäller några av deras läror men också själva andan kändes fel. Jag minns att jag anförtrodde mig till mina allra närmsta vänner inom församlingen men det möttes direkt som något fruktansvärt som mer eller mindre måste motas bort. Så jag försökte förtränga dessa förbjudna tankar om organisationen, men genom åren blev det tillslut en så ångestfylld kamp inom mig, som en kognitiv dissonans, som växt sig så stark att jag inte kunde rymma det längre, mitt samvete kunde helt enkelt inte bära det. Så en dag efter ett vanligt veckomöte i Rikets sal reste jag mig under tystnad och lämnade för gott utan att säga adjö och utan att se mig tillbaka. Det var som om Gud ledde mig ut till bilen och hela vägen hem.
Först därefter vågade jag söka sanningen utanför Jehovas vittnens organisation Vakttornet och för mig var det skrämmande upplysningar om organisationen som jag fick ta del av. Trots att jag aldrig döptes in i organisationen officiellt så att säga, så lyckades den prägla så mycket i mitt liv, förmodligen på grund av att den funnits med sedan barnsben, vilket bland annat ledde till att jag haft svårt att ens kunna prata om det efteråt. Och till och med "vännerna i sanningen", dvs vittnena själva, vände mig ryggen och på ett enda dygn såg jag hundratals "vänner" radera sin vänskap med mig lika lätt som man släcker en lampa. Jag vet att de flesta gjorde det för att de var rädda att själva dras med och bli avfällingar som det kallas, och dels för att de tror att om de utesluter en så kommer det att leda till att den uteslutne kommer tillbaka till dem och organisationen tillslut. Må Gud hjälpa dem att ta sig ur den fälla de sitter i! Men kort sagt så var det en ganska dramatisk och omtumlande tid.
Ganska snart efteråt köpte jag en vanlig Bibel som jag läste från pärm till pärm och samtidigt började jag undersöka vad mer som fanns därute i världen av olika trosuppfattningar och trossamfund, för min tro på Gud hade jag ju kvar och det var på grund av den som jag lämnade organisationen, inte tvärtom!
Än idag lyssnar jag på vad många olika kristna samfund predikar och även om de tror på treenigheten så tror de inte exakt likadant i allting, och så är det även bland de som inte tror på treenigheten. Det finns lite sanningskorn här och lite där. Jag har ärligt försökt att förstå treenigheten och läran om himmelriket osv, men jag får det inte att gå ihop och även på andra sidan om staketet så att säga så finns det en del saker som jag inte heller är helt säker på att jag håller med om till hundra procent. Så jag erkänner att jag inte kan förstå allt och jag tror ingen människa förstår allt och kan säga att de har den absoluta sanningen eftersom människor är ofullkomliga och begränsade och därför inte helt kan komma underfund med allt. Men jag vilar i att Gud läser våra hjärtan och känner oss bättre än vi känner oss själva. Och genom bönen, Guds helige ande och Bibeln så lär vi oss mer efter hand.
Min resa har inte varit kort och problemfri och den verkar inte vara över ännu, men mitt sökande efter sanning har iallafall lett mig fram till en kristen frihet som jag är djupt tacksam för och alla prövningar och svårigheter jag gått igenom i livet har bara gjort min tro på Gud ännu starkare.
Ibland delar jag artiklar här om olika bibliska ämnen som jag tyckt varit intressanta och därför översatt, men det är var och ens egna ansvar att själv undersöka i Bibeln för att se om det stämmer överrens med den och det gäller även allt jag delar här på bloggen.
Ibland delar jag också med mig av egna personliga tankar och av den tro som jag bär på i mitt hjärta och om det underbara hoppet om evigt liv i den fantastiska framtid som Gud har utlovat. Det har jag funnit genom ett sökande efter sanningen i skrifterna och jag hoppas kunna uppmuntra andra till att göra detsamma.
