Den förlorade sonen

En välkänd historia i Bibeln är liknelsen om Den förlorade sonen som finns i Lukas kapitel 15. Den handlar om en man som hade två söner. Den ena sonen ber sin far om förskott på sitt arv. Sedan reste den unge mannen iväg från sin far och sitt hem och slösade bort sitt arv på en utsvävande livsstil. På grund av hans hämningslösa levnadssätt så hade sonen förlorat allt han hade fått, och dessutom drabbades det land han befann sig i av en hungersnöd. Det enda arbete han kunde få var att vakta svin (ett motbjudande arbete för en jude på den tiden).

Efter ett tag insåg han att de tjänare som arbetade för hans far hade det betydligt bättre än han. Så han ångrade det han hade gjort, ödmjukade sig och återvände hem till sin far där han hoppades få arbeta som tjänare som förlåtelse för sin skuld. Redan när hans far såg honom komma på avstånd skyndade han sig mot honom och kysste honom och ställde till med en festmåltid för att fira att hans son äntligen hade kommit hem igen.

Ibland kan de som är föräldrar till någon som är drogberoende få hopp i berättelsen om Den förlorade sonen. De hoppas att deras egna historia ska återspegla den bibliska berättelsens lyckliga slut, att deras son eller dotter äntligen ska inse sina misstag, ta sitt förnuft till fånga och komma hem igen, tillbaka till ett liv som är värt att leva, ett drogfritt och nyktert liv. Men tyvärr blir det inte alltid så. När ditt vuxna barn är envist och omedgörligt är det viktigt att komma ihåg följande saker.

Det är inte ditt fel. Du måste acceptera att det inte är ditt fel. Detta är dock lättare sagt än gjort. Många börjar istället lägga hela skulden på sig själv och en del blir alldeles utom sig av förtvivlan för den oro och maktlöshet de känner för sitt barns livsval, vilket kan resultera i djup depression och svår ångest. Men det är ditt barn som har gjort dessa val som dragit in dem på en väg som är raka motsatsen till vad du hade önskat för dem, och det är inte ditt fel. De är sina egna och gör sina egna val, och det kommer en tid när allt du kan göra för dem är att be och fortsätta be för ditt barn och hoppas att de förändrar sitt liv.

Älska dem ändå. Den mest fantastiska delen av berättelsen om Den förlorade sonen är faderns reaktion när hans son kom hem. Han anklagade inte honom för flera år av själviskt leverne, han sa inte åt honom att försvinna eller att han skulle få vad han förtjänade. Nej, istället skyndade han sig för att ta emot honom och kramade om honom. Han lät honom komma hem. Om ditt barn är ödmjukt nog för att visa att han eller hon ångrar sig och kommer hem, så låt dem komma hem. Men om ditt barn inte kommer hem, så gör ditt bästa för att hålla kontakten med dem, om så bara via Facebook, sms, e-mail eller liknande.

Den bibliska berättelsen visar att sonen ångrade sig och ödmjukade sig inför sin far. Det var detta som gjorde att hans far blev så glad och lycklig, för nu skulle det äntligen komma att gå bra för hans älskade son som hade tagit sitt förnuft till fånga och kommit ”hem” igen, tillbaka till ”livet”.

"Min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen" (Luk 15:24).

Men tänk nu om sonen istället hånfullt hade stoltserat in i sin fars hus och börjat kräva en massa saker, ja då hade den bibliska berättelsen slutat helt annorlunda. Då hade hans far inte välkomnat honom på det sättet och någon festmåltid hade säkert inte kommit på tal (läs gärna Bedrägeriets frön). På samma sätt är det för oss. Den som inte insett sina misstag, uppriktigt ångrat sig och bett om förlåtelse, har ännu inte kommit "hem" på riktigt.

Ta hand om dig själv. För den som är beroende av droger kan börja utnyttja dig om du tillåter det. Jag tror det är väldigt viktigt att vi lär oss skilja på om det är den vi håller av som talar, eller om det är missbrukarens röst. Det är en stor skillnad. Många som slutat missbruka skäms enormt mycket för vissa saker de gjort när de missbrukade, eftersom det är saker som de aldrig hade gjort om de hade varit nyktra.

Minst lika viktigt är det att förstå att det är en stor skillnad på att verkligen hjälpa och på att möjliggöra. Att hjälpa på riktigt (t.ex. genom att sluta betala deras räkningar/skulder om dem inte går med på vissa saker som är för deras bästa, t.ex. att ändra sin destruktiva livsstil/ta emot hjälp/behandling) kan kännas otroligt hårt och frustrerande då risken för protester och hårda anklagelser är ganska stor (men kom ihåg att det då oftast är missbrukaren som protesterar). Att möjliggöra är t.ex. att indirekt stödja ett fortsatt missbruk genom att sopa undan alla konsekvenser som orsakas av drogerna så att ”barnet” inte lär sig av sina misstag (att ständigt låna ut/ge pengar är ett klassiskt exempel).

Om du skyddar ditt barn från konsekvenserna av deras val i livet, så hindrar du ditt barn från att lära sig, utvecklas och växa. Även om du älskar ditt barn, så innebär sann kärlek att du faktiskt släpper taget om dem till slut när den tiden är kommen, precis som fadern i den bibliska berättelsen gjorde, och att du tar hand om dig själv oavsett.

"Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus" (Fil 4:6-7).

"Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också" (Matt 6:33).

Led dem till sanningen. Även om de inte lyssnar, så försök att leda ditt barn till sanningen i Guds ord. För till syvende och sist så är det ändå så att ”ingenting är omöjligt för Gud” (Luk 1:37) och som Jesus sa:

”För människor är detta omöjligt men, för Gud är allting möjligt” (Matt 19:26).

Läs mer i samma ämne, "Droger och missbruk".