Fyra sätt som min pastor hjälpte mig ur narkotikamissbruk
Jag var beroende av droger när jag var 18 år gammal. Jag började utveckla ett beroende i 14-års åldern och fick en daglig vana vid 15. När jag var 18 började jag arbeta för en kille som var kristen och som hade en kiosk i ett köpcentrum. Vi hade många samtal där han försökte få mig att förstå varför kristendomen var sann. I ett års tid var jag ganska avigt inställd i dessa konversationer. I en tid då jag var väldigt deprimerad och ville ha någon form av lindring, gick jag till slut med på att läsa Bibeln. Han föreslog att jag skulle börja med att läsa Matteus eftersom det är den första boken i Nya testamentet. Så jag läste den och Gud öppnade mina ögon för hans frälsande nåd och jag blev kristen.
Kort efter detta träffade jag på min granne under mindre angenäma omständigheter. Jag kämpade fortfarande mot drogberoendet och en natt när jag var påverkad av droger och dessutom befann mig i ett bottenläge, så beslutade jag mig för att åka hemifrån för att skaffa mat. När jag backade ut från uppfarten råkade jag köra på en grannes bil och lämnade stora repor och en stor buckla på bilen. Nästa dag kom han fram till mig och sa något i stil med; "Jag tror att en bil kommande från ditt hus har kört på mitt fordon. Jag kommer att hålla dig ansvarig tills du kommer och äter middag med min familj eller åtminstone följer med oss till församlingen." Självklart gick jag snabbt med på att följa med till den kristna församlingen!
Det som kunde ha varit början på en ojämn relation blev i själva verket, genom Guds nåd - och min grannes, början på en fantastisk vänskap. Han blev snart även min pastor och den jag sökte råd hos för att ta mig ur mitt drogberoende. Han rådde mig på fyra viktiga sätt som så småningom ledde fram till min frihet från drogberoendet. Jag hoppas att du finner de vara till lika stor hjälp som jag gjorde.
1. Ett hopp i evangeliet
"Jag skäms inte för evangeliet för det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror" (Rom 1:16).Min pastor fascinerades av denna sanning. Han visste att tron på Kristus ger oss en ny kraft - frälsningens kraft - och med den kraften ett eventuellt tillfrisknande. Fast jag vid denna tidpunkt redan lärt känna Kristus så hade jag ännu inte "lagt det gamla jaget åt sidan" (Kol 3:8-14), trots att min pastor ofta rådde mig att göra just detta. Tålmodigt lärde han mig vad det innebar att bli en ny människa i Kristus (2 Kor. 5:17) och påminde mig ofta om att eftersom Kristus offrade sitt liv på korset för mig, så kan jag komma inför honom för att få lindring och frihet (Kol. 1:13-14). Med tiden fann jag ett nytt och bättre begär i min längtan efter evangeliet.
För en del kan kampen mot begäret pågå under en längre tid, kanske livet ut. När så är fallet så ger Kristus oss ett dagligt hopp oavsett vad frestelsen är. Vi får hans rättfärdighet genom tro (2 Kor. 5:21) och har löfte om förlåtelse när vi bekänner våra synder (1 Joh. 1:9). Dessutom finns det en bestämd dag i framtiden då vi kommer att se Kristus och då alla våra synder och begär kommer att tas bort från oss. Vi kommer då att vara helt fria så att vi kan njuta av det utan att bli avbrutna av synd (1 Joh. 3:2).
2. Ett svar på evangeliet
Hur reagerar vi när vi faller? Det här är en av de viktigaste sakerna som jag fick råd om. Jag visste hur jag skulle falla tillbaka ner i synd, men min pastor lärde mig hur jag istället skulle falla ned i den barmhärtige och stärkande famn som finns hos vår kärleksfulle Gud Fader. Han citerade ofta Tim Keller som hade sagt att "du är mer syndig och bristfällig än du någonsin vågat tro, men också mer accepterad och älskad än du någonsin vågat hoppas på."
Jag lärde mig att inte överraskas eller känna behov av att isolera mig när jag syndade. När jag väl insåg att jag var "mer syndig och bristfällig" än vad jag någonsin vågat tro, så skapade detta en beredvillighet från min sida för en omvändelse. Jag insåg också att eftersom han [Kristus] fullt ut betalat för min synd och nu accepterade mig helt baserat på hans meriter, kunde jag fritt bekänna och omvända mig utan att vara rädd för att han skulle avvisa mig. Tack och lov hittade jag alltid samma acceptans från min pastor, vilket ledde till att jag tog vara på hans råd och sökte hans hjälp utan att tveka.
3. Undvik triggers (utlösande faktorer)
Innan jag blev troende handlade mitt liv om droger. Jag hade ett jobb som inte krävde drogtester, fick vänner som jag kunde knarka med och fixade ställen där vi ostört kunde knarka.
Min pastor började med att fråga mig, "Vad är det för saker som verkar triggande för dig? Vad är det som kan fresta dig att börja med droger igen?" Han hjälpte mig att strategiskt tänka ut olika sätt att undvika dessa fallgropar. Vilket naturligtvis innebar en hel livsstilsförändring för mig. Även om jag ville hålla kontakten så innebar det att jag var tvungen att separera från mina gamla vänner under en längre tid. Jag var tvungen att flytta ut ur huset där jag bodde eftersom jag förknippade det med droger. Så det innebar ett nytt jobb, nya sömnvanor och till och med ny musik.
Jag var dock tacksam för att få börja om och få ett nytt levnadsmönster. Jag fick ett nytt jobb med högre standard och ett nytt hem som inte påminde mig om mina gamla vanor. Framför allt blev jag förvånad över hur tillfredsställelsen växte i takt med kärleken till Jesus och det fick mina gamla begär att förlora sin makt.
4. En gemenskap i tron
På samma sätt lärde han mig att leva i den kristna gemenskapen. Han kunde säga; "Du kan lika bra förvänta dig att misslyckas om du avskär dig från de redskap som Gud använder för att skapa verkliga förändringar."
För kristna är det gemenskapen med andra kristna (den kristna församlingen) som är bland de redskap som Gud använder. Vi finner denna uppmaning i Hebreerbrevet 3:13; "Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra." Gud använde detta redskap på fler sätt än jag kunde föreställa mig. Älskvärt byggde Han ett ömsesidigt ansvar inom den troende gemenskapen. Min pastor lärde mig värdet av ödmjukhet och ärlighet och behovet av att bekänna mina synder för medtroende (Jakob 5:16). Guds vishet och kraft att läka oss från vår synd genom bekännelse är häpnadsväckande! Men att förbli i vår synd i tystnad är farligt, för synd växer i tystnad precis som mögel växer i fukt.
Det var också många gånger som jag kände mig särskilt frestad till att ta droger men, jag hade andra kristna bröder som jag kunde vända mig till istället. Gud var nådig mot mig; Han gav mig många bröder som gjorde sig tillgängliga för mig oavsett vilken tid det var på dagen (eller natten). Ofta ledde jag mina tillfälliga begär för droger mot att istället spendera tid med troende, och det gav mig tillräckligt med nåd och styrka för att stå emot frestelsen för dagen. Sammantaget över flera dagar, veckor och månader så innebar detta att jag till slut blev helt fri från begäret [till droger].
När friheten kommer långsamt
Tillfrisknandet sker ofta långsammare än man skulle kunna önska sig och kommer successivt, steg för steg, lite åt gången. Det finns vissa som till och med säger att det aldrig blir ett helt tillfrisknande. Som kristna bör vi ta detta på stort allvar. Gud har inte skapat oss som okroppsliga andar; vi är fysiska varelser, lika mycket som vi är andliga. Det är viktigt att vi hittar sätt att hantera båda.
Vissa drogmissbruk kan fysiskt sett ha så skadliga effekter att medicinsk behandling kan behövas. Drogmissbruk kan också permanent förändra hur någons hjärna fungerar. Till exempel har människor naturligt dopamin i hjärnan som styr humör, känslor och olika nivåer av njutning. De flesta droger ökar dopaminnivån på konstgjord väg som då skapar den euforiska effekten.
Naturligtvis känner hjärnan av den [konstgjorda] högre nivån av dopamin och för att kompensera detta sänker den därför mängden som den själv [naturligt] producerar. Ibland kan detta bli en permanent effekt. Därför kan resultatet bli en oförmåga att finna njutning av vardagsliv och andra helt naturliga saker.
Drugabuse.org rapporterar, "Det är därför som en person som missbrukar droger så småningom känner sig nedstämd, livlös och deprimerad och inte kan njuta av saker som tidigare var behagliga/lustfyllda." När individer upplever detta kan det därför orsaka återfall. När vi försöker rådge någon genom dennes narkotikamissbruk måste vi därför komma ihåg denna avgörande fysiska komponent. [1]
När en person under en längre tid har kämpat mot narkotikamissbruk, kan det känns som en mödosam kamp - en som känns omöjlig att kämpa emot. Ändå är det just den personen som kämpar som Kristus har kommit för att rädda. Guds son Kristus har en oändlig medkänsla för denna person och vi måste påminna dem om detta faktum upprepade gånger. Ett ständigt sug efter droger kan vara en "törntagg" i den troendes kött men, Guds nåd är tillräcklig för "Hans kraft fullkomnas i vår svaghet" (2 Kor. 12:7-9).
När en troende kämpar sig genom detta kan det vara lätt för honom att fyllas med skuld och skam, men Kristus ger samma kraftfulla hopp till honom som till alla andra troende - hoppet om hans rättfärdighet som ges genom tro. På samma sätt är det viktigt att påminna varandra om att "det inte finns någon fördömelse för dem som är i Kristus Jesus" (Rom 8:1).
Gud har tillhandahållit oss flera sätt för att vi ska kunna utvecklas, vare sig det är andligt eller fysiskt. För det andliga har Han tillhandahållit Skriften, bönen och församlingen/andra kristna. För vår fysiska utveckling har han tillhandahållit medicin, medicinska yrkesmän, inklusive psykiatriker och psykologer. Det är viktigt att använda alla de nådemedel som Gud har gett oss, särskilt när det gäller att bli av med drogberoende.
Alla vi, oavsett vad vi kämpar med, kan trösta oss med det faktum att Kristus frigör oss från "mörkrets välde" och avlägsnar oss från syndens makt (Kol 1:13-14). Jag hoppas att min berättelse påminner dig om att "Guds gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om Honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet" (2 Pet. 1:3). Må vi uppmuntra och rådge varandra mot det ändamålet i alla strider vi möter.
Även om vi inte får uppleva en fullständig och slutlig återhämtning, tillfrisknande eller seger i detta liv, så är vi lovade en förnyelse i Kristus vid hans återkomst till jorden. Våra fallna kroppar och sinnen kommer då att bli som nya och moraliskt rena. Som 1 Johannes 3:2 säger;
”Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han [Kristus] uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.”Vid åsynen av Kristus vid hans andra ankomst kommer vårt syndfulla begär omedelbart att försvinna och ersättas med infriandet av den fullständiga njutning han ger oss. Vår längtan efter denna utlovade framtid erbjuder oss den glädje vi kan glädjas åt redan nu.
Läs mer i samma kategori, "Droger och missbruk".
