Löftet om Landet till Abraham och hans ättlingar - Nyckeln till hela Bibelns plan
Ett löfte löper som en gyllene tråd genom hela Bibelns
berättelse, löftet om välstånd, avkomma och egendom, som Abraham fick
som belöning för sin lydnad mot Guds uppmaning att lämna Ur i Kaldéen. Denna
fantastiska, gudomligt utlovade garanti för lycka och framgång, som kristna är inbjudna
att ta del av som Abrahams andliga barn, sammanfattas i den kompakta frasen
”Abrahams välsignelse”. Denna vackra och minnesvärda fras förekommer bara två
gånger i Bibeln, i Galaterna 3:14 och 1 Moseboken 28:4.
Detta ger den grundläggande länken mellan de två Testamentena.
Den välsignelsen av välstånd, avkomma och egendom (land för evigt) definieras
av Paulus i Rom 4:13 som "löftet till Abraham och hans ättlingar om att
han skulle ärva världen" - "Guds löfte att ge hela jorden till
Abraham och hans ättlingar” (NLT).
Detta är exakt detsamma som Jesu löfte till sina
efterföljare i Matteus 5:5, "De ödmjuka kommer att ärva
jorden/landet", med hänvisning till den fantastiska Psalm 37 som inte
mindre än fem gånger definierar de troendes mål och förutbestämda framtid. Det
innehåller inte ett enda ord om ”att fara till himlen som en själ utan kropp
vid döden”. För att bekräfta detta, notera de orädda orden från Dr. J.A.T.
Robinson i Cambridge: ”Ingenstans i Bibeln nämns "Himlen" som de
dödas destination” (In the End God, s. 104). Men ni får ett helt annat
intryck vid begravningar och i andra vanliga predikningar! Att den troendes
enda mål är att komma till ”himlen”, men det är det inte enligt Skriften.
Hela det bibliska dramat beror på denna anmärkningsvärda
spänning att; Abraham och hans avkomma har ännu inte ärvt landet/jorden. I
själva verket säger Stefanus i den predikan som kostade honom livet
(Apostlagärningarna 7, det längsta kapitlet i den boken) klart och tydligt att
Abraham inte ens ärvde en "fotsbredd" av det utlovade
landet! Men ”Gud lovade att han [Abraham] och hans efterkommande skulle få
landet som egendom” (Apg. 7:5). Det underbara löftet är naturligtvis förankrat
i 1 Moseboken 12, 13, 15 och genom hela den hebreiska Bibeln. Hur ska då detta
svindlande löfte gå i uppfyllelse, då Abraham för länge sedan har dött? Precis
som alltid kommer Gud att se till att löftet verkligen blir uppfyllt.
Den självklara och enda lösningen är att Abraham måste
återuppstå när Jesus återvänder för att inta sin tilldelade plats i Riket/landet
i den nya ordning som kommer att införas av Jesus. Hebreerbrevet 11:8-9 visar
tydligt att Abraham en gång bodde i det utlovade landet, liksom hans barn, men
i verserna 13 och 39 ”dog alla [dessa hjältar i Gamla testamentet] utan att ha
fått det som var utlovat.” Där är det! Allt handlar om att de trogna ska uppnå
arvet till jorden/landet som lovades till de ödmjuka av Jesus i Matteus 5:5,
och som packas upp mer detaljerat i Uppenbarelseboken 5:10 (jmf. 2:26-27;3:21); 20:1-6; Jer. 27:5). Inte nog med att de får jorden; de kommer även att
styra och regera som kungar på den tillsammans med Jesus.
Lägg till Jesu häpnadsväckande löfte till Petrus, som frågade om vilken belöning apostlarna kunde förvänta sig (Matt. 19:27), efter alla ansträngande besvär och all misshandel de hade fått ta emot av den etablerade ”kyrkan”. Jesu svar var transparent. I den pånyttfödda världen när Människosonen återvänder till jorden och intar sin ställning på sin härlighets tron, kommer även apostlarna att inta tolv troner och sätta sig in i uppgiften med att styra de stammar som då vid den tiden kommer att ha samlats i landet (se Matt 19:28 och sätt upp den versen på ditt kylskåp!). Naturligtvis är detta en hänvisning till den nya samhällsordningen, den nya äkta världsordningen, som förutsågs av alla profeterna, särskilt i Jesaja 65:17-25 och 66:22.
Det kommer att bli en helt ny världsordning på jorden som
kommer att invigas vid Jesu återkomst, och vi uppmanas av evangeliet,
evangeliet om Riket (Mark 1:14-15), att enträget förbereda oss på denna
kommande händelse. Det är detta som är det verkliga innehållet i det kristna
hoppet, och Paulus sa att hoppet är grunden för de medföljande dygderna kärlek
och tro (Kol 1:4-5). Utan ett ordentligt grepp om hoppet, försvagas och
motverkas tron och kärleken. Det spelar väldigt stor roll vad du tror på. Och
att tro på, och ha en passion för, sanningen är av yttersta vikt (2 Tess.2:10). Så börja med att lyda och tro på Jesus i Markus 1:14-15! Detta är vad omvändelse handlar om.
Den kristna tron kallas ”Abrahams tro” (Rom. 4:16), och
Abraham är de troendes andliga fader (4:11). Inte så konstigt då att evangeliet
predikades i förväg för Abraham (Gal 3:8). Detta är Evangeliet om landet/riket,
berättat i korthet, evangeliet såsom det predikades av Jesus och Paulus (Mark1:14-15; Luk 4:43; Apg. 19:8; 20:24-25; 28:23, 31), vilket lyser med sin frånvaro i kyrkor [församlingar] och predikningar! För mer detaljer, vänligen
läs min bok The Coming Kingdom of the Messiah (gratis på vår
webbplats [sv. Messias kommande Rike]), och även min bok Our Fathers Who Aren’t in Heaven.
För en kort sammanfattning, se vår tio-minuter långa Youtube-video "Jesus Is Still a Jew."
Här följer den enkla historien om Bibeln i sin helhet, att
lära för både unga och gamla.
Gud arbetar för att återställa freden på vår plågade jord,
med hjälp av sin representant Messias som är Guds Son. Lukas 1:35 förklarar med
kristallklar enkelhet grunden för att Jesus är Guds Son. (Läs inte den här versen i
KJV. Den kan vilseleda dig att tro att det finns mer än en
anledning, "även" vad gäller Jesu Sonskap!)
Jesus, herren Messias (Lukas 2:11), frambringades i Marias
livmoder genom ett mirakel. Han kom verkligen inte från ett före-mänskligt
liv från någon annanstans! Han förkunnade Guds rike, som kommer att åstadkomma en
omkastning av den katastrof som har drabbat mänskligheten genom Adam och Eva.
Markus 1:14-15 befaller oss att inte sluta tro på människans öde, nämligen att regera i Riket, alltså just den uppgift som Adam
misslyckades med.
Jesus, den fullkomliga och syndfria människan, den andra
Adam, var en förebild för det perfekta kristna livet, hängiven sin Faders
vilja, som är den ende Guden för sann monoteism (Joh. 17:3; 5:44). Jesus
bekräftade tron på den monoteistiska Guden i hans bibliska arv (5 Mos 6:4; Mark 12:29).
Jesus bekräftade också löftena till fäderna i den hebreiska
Bibeln (Rom. 15:8). Alltså predikades det kristna evangeliet på förhand till
Abraham (Gal 3:8). Löftet var att de trogna troende skulle ta emot hela världen
som sitt arv (Jer. 27:5). Löftet till Abraham specificerades som en garanti för
att han skulle bli ”världens arvinge” (Rom. 4:13). Följaktligen är löftet om
landet [löfteslandet] till Abraham, exakt detsamma som löftet om Guds rike i
det Nya förbundet, och Jesus konstaterade detta genom att lova att de ödmjuka
skulle besitta jorden/landet (Matt. 5:5).
Ett fascinerande faktum är att Abraham fram till denna dag
ännu inte har fått en "fotsbredd" av sitt arv. Apostlagärningarna 7:5
är en underbar ”Johannes 3:16” vers! Poängen här är att Abraham och alla de
trogna som nu sover i döden (Ps. 13:4), måste resa sig [uppstå/bli uppväckta] från dödens
sömn vid Jesu framtida återkomst (1 Kor 15:23) för att kunna ta emot sitt
utlovade arv. (Så även Daniel 12:13).
De idealiska förhållandena på jorden kommer sedan att
införas, och sådana scener som Jesaja 65:17-25, där några dödliga (inte de
heliga som då har vunnit odödlighet) kommer att betraktas som exceptionella och
beklagliga, till och med stående under dom, om de dör redan vid 100 års ålder!
Jesus och hans lärjungar älskade och såg fram emot den stora ”återupprättelsen
av allt” (Apg. 3:21). Det kommer att bli en pånyttfödelse (palingenesia)
av världen, när Messias kommer att sitta på sin härlighetens tron. Vid den
tiden kommer apostlarna att vara medregenter med Jesus, och de kommer att
administrera de 12 stammarna som återsamlats i landet (se Matt. 19:28 och Lukas 22:28-30). Detta är hjärtat i det Nya förbundet (se Lukas 22:29 överlämna="Jag sluter
ett förbund ...")
Den kommande nya världsordningen på jorden kallas också apokatastasis
- "att ställa allt tillrätta igen." Himlen, där Jesus befinner sig
för närvarande, måste behålla honom där ”fram till återupprättandet [apokatastasis]
av allt det som profeterna talade om” (Apg. 3:21, jmf. Apg. 1:6).
Inget av detta handlar om, varken på långt eller nära håll,
den mycket vilseledande men vanliga idén om att ”komma till himlen” när vi dör!
Till och med Maria [Jesu mor] är för närvarande död, hon sover dödens sömn och
fungerar definitivt inte som någon förmedlare. Hon kommer att vakna [uppstå],
när Jesus kommer tillbaka, och bli en del av Guds storslagna rike som kommer
att upprättas på en förnyad jord (Dan 2:44; 7:18, 22, 27, etc.).
Läs följande kommentarer där det med rätta konstateras:
”Vi måste skydda oss mot ett ensidigt förandligande. Profeterna tänker säkerligen inte på himlen. Plogar och vingårdsknivar har lika lite med himlen att göra som svärd och spjut. Och vad har Sions berg med himlen att göra?” [1]
”Evangelierna om vår Herres liv och undervisning talar inte
om att ”komma till himlen”, som nutida troende vanligtvis gör ... Framförallt
finns det ingen antydan om att Jesus försäkrar sina lärjungar om att komma till
”himlen” efter detta liv.” [2]
[1] Lange’s
Commentary till Jesaja 2.
[2] William
Strawson, Jesus and the Future Life, s. 38.
