Sökandet efter Sanningen i Skrifterna

  Meningen och syftet med kristendomen har begravts under en massa teologisk tradition. Det råder endast en allmän enighet om de etiska kraven i det nuvarande kristna livet: en kristen måste älska och tjäna sin nästa. Men nästan ingenting är känt om det slutliga syftet och målet som Jesus från Nasaret, Messias, avsåg för dem som följer honom. Nutida religion, som gör anspråk på Kristi namn, har övergett syftet med tron som tydligt framgår av Jesus i hans evangeliebudskap - evangeliet om Guds rike ( Luk 4:43 , etc.). I syftet med den tro som förkunnats av Jesus ligger själva anledningen till vår existens som individer. Nyckeln till vår personliga framtid, och mänsklighetens i stort, finns i Jesu evangeliebudskap om Guds rike. Detta är helt enkelt budskapet om de Goda nyheterna, att Gud i sin son och representant Kristus, den utlovade Messias, har för avsikt att upprätta en rättvis regering och universell fred på jorden och att ge odödlighet till dem som älskar Honom. Jordens och hela un

”Om ni är kristna, så är ni Abrahams ättlingar och arvingar enligt löftet” ( Gal 3:29 ).   Den kristna världen i allmänhet förstår inte det slutgiltiga syftet med att vara kristen. Den verkar motvillig till att tro på Paulus tydliga undervisning om att de kristnas öde är nära besläktat med Abrahams öde.   Paulus som var en ledande företrädare för kristendomen visste, precis som andra judar bland hans folk, mycket väl att Gud hade lovat Abraham att han så småningom skulle komma i besittning av landet Palestina och därmed hela världen. Vissheten om det kommande arvet av världen utgjorde grunden för Israels nationella hopp om att ta del av det förbundslöfte som Gud hade gett till ”fader Abraham”. Enligt Paulus är det dock bara de troende kristna, av både judiskt och hedniskt ursprung, som potentiellt får ta del av arvet av den världsom utlovats till Abraham  ( Rom. 4:13 ). Paulus säger detta så tydligt att bara kraften i en motsatt tradition kan bero på att denna grundläggande undervisn

  Ett löfte löper som en gyllene tråd genom hela Bibelns berättelse, löftet om välstånd, avkomma och egendom, som Abraham fick som belöning för sin lydnad mot Guds uppmaning att lämna Ur i Kaldéen. Denna fantastiska, gudomligt utlovade garanti för lycka och framgång, som kristna är inbjudna att ta del av som Abrahams andliga barn, sammanfattas i den kompakta frasen ”Abrahams välsignelse” . Denna vackra och minnesvärda fras förekommer bara två gånger i Bibeln, i Galaterna 3:14 och 1 Moseboken 28:4 .   Detta ger den grundläggande länken mellan de två Testamentena. Den välsignelsen av välstånd, avkomma och egendom (land för evigt) definieras av Paulus i Rom 4:13 som "löftet till Abraham och hans ättlingar om att han skulle ärva världen" - "Guds löfte att ge hela jorden till Abraham och hans ättlingar” ( NLT ).   Detta är exakt detsamma som Jesu löfte till sina efterföljare i Matteus 5:5 , "De ödmjuka kommer att ärva jorden/landet" , med hänvisning till