Ett evangelium utan framtid

 


Ett kännetecknande missnöje har drabbat det teologiska vågstycket. Det handlar om självaste evangeliets innehåll. Från ”Jesusseminariet” [Jesus Seminar] till evangeliska avhandlingar är det, att definiera Jesus med sitt budskap om Riket, ett vanligt misslyckande. Teologi på alla nivåer fortsätter att uttrycka sin oro över den eskatologiska, judiske Jesus som predikade ett evangelium om ett kommande Rike och dom.


Medlemmar av det omtalade ”Jesusseminariet” har genom omröstning fastställt att det mesta som Jesus rapporteras ha sagt i evangelierna egentligen aldrig sades av Jesus. Snarare var det hans överentusiastiska levnadstecknare som tillskrev honom sina egna idéer och gjorde honom till bäraren av de Goda nyheterna om det kommande Riket. Dessa forskare säger att historiens verkliga Jesus istället bör hamna i kategorin visdomslärare, en person som var alldeles för lugn och sansad för att ha sagt något så alarmerande och apokalyptiskt.


Evangelister är stolta över sitt fasta grepp om det väsentliga i Jesu evangelium. Men en granskning av deras skrifter visar att de undviker det besvärliga faktumet att det Jesus predikade som evangelium innehåller mycket mer än budskapet om hans död och uppståndelse. Statistiken ser ut så här: Det finns hela 25 kapitel i evangelieförkunnelsen (Matteus kapitel 3-15; Markus kap. 1-7; Lukas kap. 4-8), där Jesus och apostlarna förkunnar evangeliet till allmänheten, där inte ett enda ord sägs om Jesu död och uppståndelse.


Evangeliet om det kommande Riket 

Vid den tiden förkunnades evangeliet bevisligen utan att inkludera några uppgifter om Jesu offerdöd och efterföljande uppståndelse. Det blir än mer imponerande när vi berättar att under hela Jesu historiska tjänst så förstod lärjungarna inte vad Jesu död och uppståndelse innebar, inte ens när det berättades för dem (se Luk 18:31-34). Därav följer att evangeliet till en början var ett budskap om Guds kommande rike (97% av de synoptiska texterna om Riket har helt klart att göra med invigningen av Riket i Parousia) och inte om Jesu död och uppståndelse.


Dessa sistnämnda fakta lades till i "Evangeliet om Riket" efter att dem hade inträffat. Därför förkunnades nu evangeliet som "Guds rike och Jesu Kristi namn" för de omvända i Apostlagärningarna 8:12.


Evangeliet enligt Jesus 

Medan Jesusseminariet tämjer på den eskatologiska, Rikes-orienterade Jesus genom användningen av den kritiska yxan och det därpå följande mordet på Jesu evangelium om det apokalyptiska kungarikets texter, kommer evangelister fram till ett liknande resultat med en annan metod, trots att de inte stödjer dessa forskares teknik i att förneka de heliga urkunderna [grundtexter/dokument]. De bestämmer sig för att definiera frälsningsevangeliet på en noggrant utarbetad selektiv grund. Genom att sätta ihop vissa isolerade texter, mestadels från Paulus brev eller från en av Petrus predikningar i Apostlagärningarna (2:22-29), ignorerar de den stora mängd uppgifter om evangeliet som finns i berättelserna om Jesu liv och undervisning.


Således framstår Paulus som den verkliga upphovsmannen till evangeliet och Jesu betydelse reduceras till hans död och uppståndelse. Jesus kom ”för att göra tre dagars arbete – för att dö, bli begravd och uppväckt”, sade en populär evangelist i en utbredd kanal. Men detta är uppenbarligen inte sant. Det är en allvarlig förvrängning av Frälsarens egen uppfattning om sitt syfte. Han förklarade i Lukas 4:43 att han hade kommit för att ”förkunna evangeliet om Guds rike: Det är därför jag är utsänd [blev bemyndigad].” Det var till och med möjligt för Jesus att säga, före korsfästelsen, att han hade ”fullbordat det verk", dvs "slutfört det arbete” som Fadern hade tilldelat honom (Johannes 17:4). Detta arbete var att överföra Faderns ord om Evangeliet till lärjungarna som nu var förpliktade till att bevara och vidarebefordra det till andra (Johannes 17:6, 8, 20).


Det Stora Uppdraget 

Det borde inte ens vara möjligt att påstå att man utför det Stora uppdraget och sedan sprida ett evangelium där dess mest grundläggande element - Guds rike - är bortklippt. Men detta verkar vara vad evangelister har gjort. Knappt har de läst Matteus 28:19-20, det Stora uppdraget, förrän de hoppar över till sina favoritverser i Romarbrevet och Galaterbrevet, och glömmer helt och hållet bort att Paulus i sina brev utgår ifrån att hans åhörare där redan tror på mycket av informationen i evangeliet, då det inte var första gången han talade med dem om evangeliet.


Ett mycket mer sunt och grundligt förfarande skulle vara att konsultera Lukas redogörelse om vilket budskap Paulus förde fram till den icke-troende världen - och här är vittnesbördet mer än klart. Paulus, som troget genomförde förvaltarskapet av det Stora uppdraget med att förkunna Jesu evangelium till alla nationer, begav sig till synagogan och fortsatte samtala och förkunna frimodigt, han resonerade, argumenterade och försökte övertyga om Guds rike (Apg. 19:8). Genom att sammanfatta sitt livsverk för de äldste från Efesos påminde Paulus dem om att han överallt hade uppmanat till omvändelse och tro på Herren Jesus (Apg. 20:21). Han gav sedan en kortfattad definition av vad detta betyder. Det var ett högtidligt vittnesbörd om ”Guds nåds evangelium”, med andra ord ”kungörelsen av Riket” (Apg. 20:24-25).


Paulus evangelium 

I ett försök att för eftervärlden beskriva Paulus evangelietjänst, ger Lukas oss ett sista porträtt av Paulus och hans typiska frälsningspredikan. Paulus ”vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus” med hjälp av de hebreiska skrifterna [Gamla testamentet], ”från morgon till kväll” (Apg. 28:23). Samma frälsningsevangelium om Riket vidarebefordrades senare till hedningarna [icke-judarna] där Paulus förväntade sig bättre resultat. Vi lämnar honom nu i Rom där han ”predikade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus Kristus utan att bli hindrad” (Apg. 28:31).


Paulus repeterade alltså inte bara några av sina egna uttalanden från epistlarna [breven] för att förmedla det frälsande budskapet. Han imiterade även medvetet evangeliet så som det förkunnades av den historiska Jesus för att fullborda det Stora uppdraget. I själva verket, precis som Jesus hade ”tagit emot dem och talat till dem om Guds rike” (Lukas 9:11), så välkomnade även Paulus alla som kom till honom, och predikade evangeliet om Guds rike för dem (Apg. 28:30-31). Detsamma kan inte sägas om dagens evangelister som har övergett uttrycket ”evangeliet om Riket”.


Det ligger en mycket stor fara i att så viktiga delar av evangeliet kan elimineras, om vi ska tro på sammanfattande uttalanden från Paulus brev. Metoden är bristfällig och evangeliet blir förvrängt. Vissa saker i evangeliet - som inte passar in i den "mottagna" berättelsen om evangeliet ("det vi alltid har predikat") - ignoreras och kasseras tyst.


Den katastrofala förlusten av Jesu eget evangelium 

När Matteus använder substantivet ”Evangelium” (evangellion) så betecknar och definierar han det alltid som "Evangeliet om Riket", som om han kunde ana eller förutse den katastrofala förlusten av Jesu eget evangelium (Matt. 4:23; 9:35; 24:14). I en vers som, framför alla andra, är utformad för att lägga fram det viktiga och betydelsefulla evangeliet, skriver Markus att Jesus uppmanade allmänheten att ”omvända sig och tro på evangeliet om Riket” (Mark 1:14-15). Detta är en programmatisk sammanfattning av den kristna tron som Jesus uppfattade den. Lukas nedtecknade det som kom direkt från Jesu egna läppar, nämligen att evangeliet handlar om Guds rike. Det är detta budskap som sammanfattar Sonens [Jesus] förkunnartjänst (Luk 4:43; 16:16. Jmf. med Apg. 8:12; 28:23, 31).


The “Roman Road" som faller i fällan att tro att Paulus evangelium kan hämtas från några verser i epistlarna, bör skrotas och ersättas av ”Jesu metod” för evangeliserande, förkunnandet av det hebreiskt-baserade evangeliet om det kommande Riket. Detta kommer naturligtvis att innebära en mycket försenad återupptäckt av de hebreiska profeterna i Israel, för vars hopp Paulus, den kristne, stod inför rätta (Apg. 24:14; 26:6-8).


Guds evangelium är evangeliet om Guds rike (Mark 1:14-15). Sammanfattade, stenografiska referenser till ”evangeliet” måste alltid relateras till den ursprungliga definitionen av evangeliet som ges i de tidiga kapitlen i de synoptiska evangelierna. Men det är ett område i Skriften som evangelister och Jesusseminariet avfärdar. Jesusseminariet genom kritisk excision [bortskärning] och evangelister genom ett kusligt undvikande av det tydliga, enkla och uppenbara.


Predika mitt evangelium 

Det verkar mycket underligt att lyfta fanan högt för det Stora uppdraget i Matteus 28:19-20 där Jesus säger "Predika mitt evangelium” till alla, både judar och hedningar, bara för att sedan helt hoppa över början av Jesu undervisning och istället handplocka ett evangelium från enskilda verser av Paulus, och även försumma den mycket viktiga definitionen av evangeliet som Paulus gav (i Apostlagärningarna 20:25). Om den kristna församlingen menar allvar med att följa Jesus och lära ut allt vad han befallde, skulle det vara förnuftigt och god teologisk ordning att från Matteus 28:19-20, vända på sidan och där söka efter Jesu allra första befallning: ”Omvänd er och tro på Guds evangelium om Riket!” - ett budskap som i det skedet inte innehöll ett enda ord om Jesu död och uppståndelse (som alltså tillfogades först efter Jesu död).


Låt Jesu evangelium om Riket vara ”A.” Låt Jesu offerdöd och uppståndelse vara ”B.” Hur kan evangelister tillåta sig att ersätta helheten med bara en del, genom att skilja "A" från "B", istället för att lägga "B" till "A" (som i Apg. 8:12) och sedan börja med "A"?



Populära inlägg i den här bloggen

Vad säger Bibeln om att röka hasch?

Vad säger Bibeln om droger?

Det är inte avhållandet av mat eller andra ritualer som ger Gud ära, utan kärleken till Gud och våra medmänniskor!

Den Islamiska Antikristen och den Falske Profeten: Börjar med Jesus och Styggelsen

Kommer barn som dött i missfall, abort eller i samband med födseln att uppväckas i uppståndelsen?

Överser Bibeln med slaveri?

Att be för kungar och alla i ledande ställning

Den förlorade sonen

Islam med dess imamer och försvarare har inget värde för debatt om vad kristna får eller inte får äta, eller om kristen tro överhuvudtaget.