Ett av de mest anmärkningsvärda fenomenen i människans tankehistoria är det sätt på vilket det uppenbara kan döljas för både forskare och lekmän. Den kristna tankens historia visar ett signifikant exempel på detta. Jesus själv undervisade ständigt om att hans evangeliebudskap skulle vara dolt för massorna vars sinne förblindades av de motstridiga intressen som skulle uppta dem och förhindra fullständig hängivenhet mot honom (
Matt. 13:11-17).
Den framstående tyska exegeten E. Haenchen sa angående predikan i den tidiga apostoliska kyrkan: ”Predikan om Guds rike avser
tydligt Guds rike som kommer att börja med Parousia [Jesu andra ankomst].” På andra ställen i samma kommentar (om
Apg. 28:23) konstaterar han att ”Guds rike själv beskriver hela den kristna proklamationen” (
Acts of the Apostles, Hermeneia, 1971, s. 141).
Evangeliet om Guds rike är det centrala begreppet i Jesu och apostlarnas förkunnelse, och ”Guds rike” syftar på det apokalyptiska Riket som ska invigas vid Jesu andra ankomst, men allmänheten har blivit matade med en helt annan idé. För liberaler är Guds rike ett socialt program eller en andlig gemenskap som den troende nu åtnjuter. För fundamentalisten är Riket antingen ett förbättrat samhälle eller lycka i himlen vid dödens ögonblick.
Ingen av dessa definitioner av Riket stämmer överens med bevisen från Nya testamentet. Tron såsom Jesus predikade den, har därför genomgripande blivit felaktigt framställd. Evangeliet såsom Jesus undervisade om det, har kvävts.
Den kristna tron
Sådan orättvisa mot de historiska dokumenten om kristen tro kräver en brådskande offentlig utredning. Det är ett dokumenterat faktum att ledande nutida talesmän för den kristna tron bekänner att de inte predikar evangeliet om Guds rike (se Anthony Buzzard, Our Fathers Who Aren't in Heaven, s. 29-34), även om de erkänner att Jesus alltid gjorde det. Denna häpnadsväckande skillnad mellan det som får passera för Jesu undervisning och det Jesus rent faktiskt undervisade förtjänar den största exponeringen.
Restoration Fellowship hoppas kunna göra en liten insats till rättelsen av en historisk och andlig orättvisa mot människan som av många påstås vara Messias och Frälsare. För andra som för närvarande är osympatiska mot Jesu anspråk kommer upptäckten - att hans budskap har blivit avsevärt felrepresenterat alltsedan det andra århundradet - att vara av stort intresse.
Tack vare kyrkohistorikernas arbete kan vi vara säkra på att Jesus inte bara förkunnade Guds rike som hjärtat i sitt uppdrag (
Luk 4:43), utan att han med Riket menade samma sak som alla tillhörande hans judiska arv menade, nämligen ”Guds världsomfattande rike, den gudomliga regeringen i stället för alla jordiska monarkier [regeringar]. Detta kommer att förverkligas helt och fullt – här på jorden” (F.C. Grant,
Ancient Judaism and New Testament Christianity, s. 114-115).
En sådan vision om ett gudomligt världsomfattande Rike är den vision som alla Israels profeter hade. Jesus bara amplifierade [bekräftade och förtydligade] deras budskap och förstärkte det, och uppmanade till omvändelse och på hur trängande det är med tanke på den Stora händelsen som kommer.
Budskapet om Riket
Det handlar helt enkelt om att kristna som påstår sig följa Kristus, i all uppriktig ärlighet och tro anammar det budskap som Jesus och apostlarna efter honom förkunnade. För det är uppenbart att nutida evangelister inte förmedlar evangeliet om Guds rike.
Istället har de reducerat budskapet om frälsning till tro på syndernas förlåtelse och Jesu uppståndelse, men de utelämnar grunden för frälsning som ligger i omvändelse och acceptans av att tro på evangeliet om Guds rike (
Mark 1:14-15; Apg. 8:12; 19: 8; 20:25; 28:23, 31, etc., samt under olika terminologier som "ordet", "evangeliet", "mysteriet/hemligheten", "sanningen", etc. i resten av Nya testamentets dokument).
Det finns en extraordinär anomali (avvikelse) skapad av skillnaden mellan vad Nya testamentet presenterar som tron och på vad som i allmänhet predikas [i kyrkor och samfund idag]. Detta går att spåra, som många framstående teologer och historiker redan har dokumenterat, till den fatala blandningen av grekisk hedendom och den tidiga hebreiska tron. Denna blandning började under det andra århundradet, efter apostlarnas död och förutsågs av dem (se
Apg. 20:29-31; 2 Pet. 2:1-3).
Vi har från många källor dokumenterat det faktum att just en sådan
hellenisering av den rena ursprungliga tron tog över det ursprungliga evangeliets budskap om Guds rike (se
Our Fathers Who Aren’t in Heaven, s. 259-267). Att detta inte är känt, för miljontals intet ont anande kyrko/församlingsbesökare, pekar på behovet av en utbredd exponering.
Resultaten av denna ursprungliga avvikelse från Sanningen är uppenbara i nutida kristendoms fragmentering (splittring) till mängder av olika kyrkosamfund. Ingenting kan vara mer välgörande än erkännandet av det otillfredsställande status quo (rådande läget) och en återgång till Jesu rena evangelium om Guds rike.
