Sanningens svärd

När man vet vad Bibeln lär, så framstår Koranens lära som raka motsatsen. Ett hopkok av plagiat, fantasier och fabler, men även hat och ockultism, i alla fall så är det så jag ser den. Cocktailen må verka inbjudande för en del, men den ger en bitter eftersmak. Själv är jag egentligen inte intresserad av islam, precis som med Jehovas vittnens läror, men jag tycker synd om de som är fångade i sekter, antingen de fötts in i det eller för att de blivit insnärjda. Så det är inte människorna jag kritiserar utan religionerna/sekterna de är med i och många av de handlingar som dem uppmuntrar till. Naturligtvis finns det många, både bland muslimer och Jehovas vittnen som inte tror på det de är med i, men som av olika skäl ändå inte lämnar sina respektive religioner.

En del som lämnar Jehovas vittnen och islam blir ateister. Då kan jag tänka att de inte trodde på någon högre makt innan de lämnade heller, men jag vet inte. Jag håller dock med dem om att det känns outhärdligt att stanna kvar i något man inte tror på, för att inte säga hycklande. Nu vet jag att det har sina konsekvenser att lämna en sekt och förstår också de som måste invänta en säkrare utväg (har själv fått lida en del, men sanningen väger tyngre för mig). Om du är ett döpt Jehovas vittne men lämnar organisationen, så ska de andra medlemmarna i sekten sky dig, vilket kan kännas som ett själsligt dödsstraff. Sekter måste ta till sådana avskyvärda medel för att hålla kvar sina medlemmar i ett stenhårt grepp och Jehovas vittnen är inget undantag, och inte islam heller.

Jag läste Koranen för många år sedan. Fick den av en imam [andlig ledare inom islam] och jag läste den med ett ärligt uppsåt, andligt hungrig och ung sökare som jag var. Det tar inte alls lika lång tid att läsa Koranen som att läsa Bibeln (som innehåller väldigt mycket mer). Den Koran jag fick var tryckt på både arabiska och engelska. En stor tung tjock mörkgrön bok med guldtryck, en vacker bok till utseéndet kan man tycka, men innehållet var inte lika vackert (av någon anledning kom talesättet ”döm inte hunden efter håren” till mig just under skrivandes stund, lite komiskt kanske fast sant, och en metafor).

Ibland blir folk hånade och utskällda av ivriga förespråkare för islam för att ”plocka ut koranverser ur sitt sammanhang”. Jag tycker också det är fel att plocka ut verser ur sitt sammanhang, men varför denna aggresivitet? De jag syftar på som plockat ut koranverser, har inte gjort det av elakhet eller för att skylla ifrån sig (som ”se här, er bok är inte bättre än vår”, som om något dåligt skulle rättfärdigas för något annat man tror vara lika dåligt), utan för att de ville visa på sådant som varje tänkande människa med sunt förnuft finner klart motbjudande i Koranen och därför bara ville få en förklaring på de tydliga verserna (som inte går att missförstå) och varför dem så ivrigt och aggressivt försvaras. Om muslimer eller andra hade bett troende kristna förklara bibelverser på ett förnuftigt sätt, så hade säkert många av dem blivit glada för att få förklara både dem och sin tro.

När jag själv tar upp något om Jehovas vittnen eller islam (som har många likheter trots sina olikheter) så är det inte för att svartmåla (som många försvarare av dessa rörelser gör) utan jag gör det för att informera i hopp om att hjälpa de som undrar och som vill ha hjälp. Jehovas vittnen har dock inte så många ”försvarare” utom bland sina egna förstås, men muslimerna har desto fler, t.o.m. bland folk som inte har det minsta gemensamt med dem, förutom att de av någon anledning hatar kristna och kristna normer samt västlig civilisation. Jehovas vittnen må kännas påträngande för vissa när de är ute i ”tjänsten” och ringer på dörrar hos folk, men de är inte lika högljudda som försvararna av islam och kräver heller inte så stor plats. Jehovas vittnen är nöjda med att få hålla sina möten i lugn och ro och att få gå i tjänsten då och då, vilket är en enorm kontrast till islams förespråkare och försvarare.

Nej, när jag tar upp något om respektive sekt/religion, så gör jag det för att jag faktiskt bryr mig. Jag tycker det är fruktansvärt om man som uppriktigt sökande blir så djupt bedragen, det gör så ont när (om) man vaknar upp och till slut inser det själv. Jag kan likna det med ett föräldralöst vilset barn som luras och infångas av en tyrann. I rättvisans namn blir jag också arg när jag vet hur mycket icke-medlemmar av resp. sekter förtalas och fördöms. Men för att hålla mig till ämnet om just Koranen och dess försvarare, så vet jag att speciellt judar och kristna blir grovt smutskastade av Koranen. Plus det faktum att islam vill bedra hela världen att tro att Bibelns Gud är densamme som Koranens, vilket är en uppenbar lögn!

Så muslimska apologeter ska inte prata om att plocka ut verser ur sitt sammanhang, för om någon sitter i glashus så är det dem. För att få en rättvis bild så räcker det inte alltid med att bara läsa enstaka verser eller kapitel, ibland måste man också jämföra med fotnoter eller kommentarer, liksom med kommentarer i Koranen och dess Hadditiska litteratur. Då borde det för de flesta klart och tydligt visa vad Bibeln respektive Koranen står för. 

Typiskt för försvarare av islam är att slänga sig med en enkel vers som;

”Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd.” - Matt 10:34.

För det första talade han [Jesus Messias] med judar som åhörare här, och många judar hade missförstått profetiorna om Messias i de hebreiska skrifterna (Gamla testamentet) och trodde att Jesus skulle bli kung redan då så att det kunde bli fred och välstånd på jorden. De förstod inte att han först måste ge sitt liv för mänsklighetens synd - läs Luk 12:49-50; 24:7, 44, 46.

För det andra manar Jesus inte till våld. Där står bara att han inte kommit för att sända en sak, utan att något annat blir sänt istället, och inte från honom, utan på grund av honom!

För det tredje handlar kapitlet om när Jesus sänder ut sina lärjungar för att predika evangeliet, de Goda nyheterna om Guds rike. Det var en profetia till alla Jesu efterföljare som gäller även i vår tid, alltså en förvarning om att kristna skulle bli förföljda och gå igenom många vedermödor i den här världen pga av att de är Kristi efterföljare. Han förberedde oss på att vi kunde förvänta oss att bli hatade och förföljda enbart på grund av vår kristna tro. Han förberedde oss om att det skulle bli splittringar, förföljelser, motstånd och konflikter både från världen i stort, men också för var och en av oss på ett personligt plan, då ”svärdet” eller splittringen t.o.m. skulle kunna slita isär de käraste och närmaste banden till familj och vänner (denna fiendskap uttalades som profetia redan i 1 Moseboken 3:15).

Det är det budskapet som Jesus förmedlade i denna vers! Budskapet om att en av effekterna av hans budskap skulle vara som ett ”svärd” som skulle ge upphov till fiendskap från världen mot kristna och därför orsaka splittring. 

Att stå upp för det goda i en ond värld är en prövning! Så det är den här världens ondska som orsakar denna fientlighet mot kristna överallt i världen. Men kristna skall aldrig själv ta till våld utan tvärtom vara förlåtande och fridsamma. Kristna ska inte strida fysiskt för vi har en andlig kamp, det Goda mot det Onda, och i den andliga vapenutrustningen ingår även ”andens svärd, som är Guds ord” (Efes 6:17). Att stå på Guds sida i den här världen, var, är och kommer fortsatt att vara en prövning, tills dess att Jesus Kristus kommer tillbaka som vår befriare och frälsare (Messias) vid sin återkomst. (Joh 16:33; Upp 19:11-16)

Se på historien och världen – för kristna har denna profetia blivit mer än uppfylld och kommer att fortsätta uppfyllas till slutet för denna värld, dvs slutet för denna onda tidsålder. Så låt oss inte bara plocka ut en vers utan flera så vi får en helhetsbild på vad det är som Jesus förutsäger här i denna profetia [obs. mina parafraser för att förtydliga står inom klammer], så blir det än tydligare att Jesus aldrig menade att vi skulle lyfta fysiska svärd eller på annat sätt bruka våld, tvärtom.

"Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. 

Akta er för människorna. För de kommer att utlämna er åt domstolar och piska er i sina synagogor [församlingar]. Ni kommer att föras inför ståthållare och kungar [myndigheter] för min [Kristus] skull, för att vittna inför dem och hedningarna. Men när de utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni ska tala eller vad ni ska säga. För det kommer att ges åt er i den stunden, och då är det inte ni som talar, utan er Faders ande [den helige anden] som talar genom er. 

En bror kommer att utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn kommer att göra uppror mot sina föräldrar och döda dem [betyder inte alltid en fysisk död, utan det kan också betyda djupa själsliga sår pga vanära, förnedring, etc]. Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst [räddad]. Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Jag säger er sanningen: Ni hinner inte igenom Israels städer innan Människosonen [Kristus] kommer. 

En lärjunge står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. Det räcker för lärjungen att bli som sin lärare, och för tjänaren att bli som sin herre. Om husets Herre blir kallad för Beelsebul, hur mycket mer kommer då inte hans tjänare att bli det? Var alltså inte rädda för dem. För det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. 

Vad jag säger till er i mörkret ska ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra ska ni ropa ut på taken. Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället Honom [Gud] som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna [förintelse].

Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Faders [vetskap]. Och på er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar. 

Den som bekänner mig [Kristus] inför människorna ska också jag bekänna inför min Fader [Gud] i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Fader i himlen. 

Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden [för det gör han först vid denna tidsålders slut]. Jag har inte kommit för att sända fred [ännu], utan svärd [den här världens gud är Satan och det är är den här världens ondska som orsakar denna fientlighet mot kristna]. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor och var och en får sin familj till fiender [dvs konsekvenserna av att vara kristen, och stå på Guds sida i den här världen innebär många svåra prövningar]." - Matt 10:16-36.

Svärdet är alltså en metafor - jämför med Lukas 12:49-53. Bibeln är skriven på ett språk med många metaforer, bildspråk som kan översättas till alla språk på jorden därför att Bibelns Gud vill att Sanningen ska förstås på alla människors språk. Bibelns Gud är nämligen inte partisk (Jes 45:22; Apg 10:34-36).

Till exempel används ordet ”svärd” också som metafor om Bibeln i sin helhet, för Guds inspirerade ord är sanning och kan urskilja och bedöma våra hjärtan (innersta tankar), känslor, intentioner, ja den man verkligen är innerst inne. Eftersom det som står i Bibeln är inspirerat av vår Skapare så är Hans helige ande närvarande när vi läser den och kan därför rannsaka våra sinnen och hjärtan så att vårt sanna "jag" kommer fram.

"Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar." - Hebr 4:12.

Så i motsats till Koranen, lär Bibeln INTE att vi ska kriga och bruka våld och vapen som exempelvis fysiska svärd !

"Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet... Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre." 

(Upp 19:11-16).