"Röda Pillret Evangeliet" - Kristendomen, innan den förstördes av kristna.
Den här boken har fått sitt namn från filmen The Matrix, där huvudpersonen erbjuds två val: att ta det Blå pillret och fortsätta leva i en vacker illusion i en konstgjord värld som samtidigt är ett fängelse, eller att ta det Röda pillret som kommer att avslöja Sanningen för honom. Originalets titel: Red Pill Gospel - Christianity, before it was ruined by Christans – av Forrest Maready. Följande är en recension av Barbara Buzzard.
Jag vill börja med att säga att det här är en anmärkningsvärd bok. Författaren medger att den är farlig på så vis att den kan göra en obekväm och att den faktiskt kan tvinga en att undersöka sin tro som aldrig förr (men jag lovar dig att det är värt det). Författaren beskriver en fascinerande resa från att vid ett tillfälle föreställa sig själv vara en stridande ateist som försökte förstå en fallen värld [1] - till att kämpa med [den organiserade/traditionella] kristendomens inkonsekvenser och motsägelser.
Maready såg att den [traditionella] kristna doktrinen ”ställde Guds natur upp emot både Gud själv och Hans barn” så att "de saker doktrinen påstår att Han skulle ha orsakat eller tillåtit hända sina barn [oss], verkade oändligt mycket värre än någonting jag själv någonsin skulle önska mina barn.” (Red Pill Gospel, s.10)
Jag hoppas verkligen att några läsare kan känna igen sig i det här; då det var en tanke som även jag hade svårt för. Författaren ber oss fundera på vad vi idag vet om den massiva korruption och bedräglighet som finns inom regeringar, myndigheter, läkemedelsbranschen, nyhetsmedia, osv, och sedan fundera på om liknande bedrägerier kan ha ägt rum när det gäller kristendomen.
”Är det möjligt att du och jag har lurats till att tro på en tolkning av Bibeln som har gynnat makthavare, och som har framställt de ursprungliga "goda nyheterna” [evangeliet] till något helt annat? Något som orsakar osäkerhet och ångest, snarare än glädje och tillfredsställelse?" (s.13)
Maready säger;
”Syftet med denna bok är att utforska denna möjlighet. Jag tror att vi som kristna har blivit manipulerade - att makthavarna medvetet har dolt sanningen (som dock uppenbaras genom hela Bibeln) för oss i ett försök att utöva påtryckningar, makt och kontroll. Jag tror inte att det är en kabal, en hemlig sekt av en ond ras som har konspirerat mot kristna i hundratals år, utan jag tror det är det naturliga, strukturella resultatet av mänsklig synd, som söker och utnyttjar svaghet var än den finns.” (s.14)
De modiga som vill kommer att fortsätta att läsa, vilket blir till deras fördel. Om du inte delar författarens ståndpunkt kommer du bara att bli bekräftad om du har rätt, men om du möjligen har svalt "det blå pillret" och därmed lurats, då har du mycket att vinna. Så fortsätt att läsa med försiktighet, för dessa frågor är alldeles för viktiga för att låta andra avgöra dem för dig.
"Det är min ståndpunkt att den tro vi idag kallar för kristendom, är nästan helt oigenkännlig från vad Jesu första efterföljare trodde på - helt olik på så många sätt - och om du är villig att utforska detta, så vill jag gärna visa dig." (s.15)
Treenighetsläran har hedniskt ursprung och hittas i många hedniska religioner.
Frapperande Kontrovers
Maready tar först modigt upp doktrinen om Treenighetsläran och undervisar sina läsare om dess våldsamma förflutna, och om hur många människor som mördades för att de ifrågasatte den.
"Ett av skälen till att Treenighetsläran var så kontroversiell var för att gudsbegreppet som tre specifika personer var ett helt nytt begrepp [en ny tro]! Det nämndes aldrig i Gamla testamentet och uppmärksammades faktiskt inte förrän flera hundra år efter Jesu korsfästelse." (s.19)
I en intervju nyligen fick Richard Rubenstein, författare till "When Jesus Became God", frågan: ”När blev Jesus Gud?” Han svarade: ”381 e.Kr.” (Richard Rubenstein) En anmärkningsvärd sanning, eller hur?
Maready tar oss igenom Bibelns monoteistiska tema och säger att det är omöjligt att missa. Men denna bibliska monoteism har förvrängts, bortförklarats, upphävts och i grund och botten saboterats.
”Man kan lugnt säga att hela Gamla testamentet betonade att Gud var en enda. Det var den viktigaste, mest centrala, fastställda tron som Gud insisterade på framför allt annat... Fråga dig själv: Trodde Jesus på treenighetsläran?... Han var så försiktig på andra områden - som när han befallde många av dem som han hade läkt att inte berätta om dderas tillfrisknande, och när han i hemlighet talade om sin förestående död med sina lärjungar. Hur skulle han då ha kunnat tillkännage en sådan sprängladdad sak - som skulle vara så kontroversiell att den skulle döda massvis av människor hundratals år senare?” (Red Pill Gospel, s. 21)
De Lever sina Egna Liv
”Tyvärr medför doktriner många risker. Med tiden tenderar dem att leva sina egna liv och allt medan tiden går kommer fler att läggas till. Människor börjar tro på läror som ursprungligen gav mening men, oundvikligen bildas det system där de som tror på vissa läror kan belönas med viss status. De som avböjer kan då beläggas med straff eller som vi redan sett, till och med bli dödade. Med tillräckligt med tid och vikten av konsensus bakom sig, blir många doktriner till dogmer - som blint accepteras som obestridlig sanning bortom alla skuggor av tvivel...
Min oro, ja den faktiska anledningen till att jag har skrivit den här boken, är att doktrin har tagit över kristendomen. Den har undanträngt Guds uppenbarelse som tydligt berättats genom historien och ersatt den med en rad konstgjorda övertygelser, skapade av människor själva, som inte har någon likhet alls med vad Gud uppenbarade från början.
Den [doktrinen] har bytt ut det klara lättbegripliga evangeliet mot ett invecklat mysterium som endast ett fåtal begåvade män kanske begriper. Min önskan är att dra bort den spindelvävskonstruktion som människan skapat omkring det och istället låta det ursprungliga, ömsinta budskapet i Bibeln få stråla igenom.” (s.25,26)
Maready påpekar mycket riktigt att Jesus till och med vid slutet av sin tjänst inte avslöjar någonting om någon Treenighet. Snarare talar han om att gå till sin Gud och vår Gud. Med det rationella sinne som Gud har gett oss förstår vi att den som har en Gud inte själv är Gud.
På liknande sätt sade Dr Colin Brown från Fuller Seminary, "För att vara en Guds son måste man vara någon som inte själv är Gud." (Ex Auditu, 1991, no.7)
 |
| Miguel Servetus brändes på bål (under ledning av Jean Calvin) bl.a. för att han inte trodde på Treenighetsläran. |
Fara Där Vi Trodde Att Det Fanns Säkerhet – Portvakter
Mareadys diskussion gällande detta fenomen är mycket intressant:
”Ett av de vanligaste tecknen på kristen stolthet är det som jag kallar för portvaktsmentaliteten, dvs idén om att en viss person eller grupp av människor kontrollerar tillträdet till en speciell uppenbarelse eller förståelse av Gud för att mycket få andra är förmögna till denna förståelse - förutom portvakterna själva. Deras hjärtan svämmar över av stolthet för förtroendet att Gud har gett dem något som andra inte fått... Att vara portvakt eller en av de utvalda kortsluter den negativitet vi har kommit att förknippa med stolthet och säger till oss - även om det bara är undermedvetet - "låt gå för den här gången, Gud vill ju detta för dig.’” (Red Pill Gospel, s. 35)
Detta är en kraftfull förklaring och sammanfattning av kristen historia:
”Under århundradena som följde efter Jesu död och uppståndelse började konstgjorda läror ersätta Bibelns [evangelium], de Goda nyheterna. Precis som ogräs tar över den vackraste trädgård om den inte vårdas, började evangeliets budskap att övervinnas av "portvakterna" och statussökarna som oundvikligen växte fram runtom och kröp in och trollade fram läror som är vitt skilda från Bibelns läror.” (Red Pill Gospel, s. 58)
Maready ber oss reflektera över den avgrundsdjupa klyfta som finns idag mellan det glada budskapet [evangeliet] som fick åhörarna att sjunga och ropa ”Hosianna i höjden!” (när Jesus förklarade sig vara Messias), och det nuvarande tänket som t.ex. ”himlen är mitt hem” och en slags ta-mig-bort-härifrån mentalitet.
”Liksom det trinitariska gudsbegreppet, lånades även detta från närliggande kulturer och deras hedniska filosofier. Det var ett slags förespegling - som hade fungerat som magi på annat håll. Det var bokstavligt talat, ett helvete.”
Helvete
Det ”kristna” helvetet av evigt lidande är nästa begrepp som Maready väljer att undersöka, med både Gamla och Nya testamentets Skrifter som kan få oss att tänka om. Maready lämnar oss med den här förargliga frågan:
”Var kom detta begrepp ifrån, om inte från Bibeln? Hur blev de tillfälliga, korrigerande straffen i Gamla testamentet till den oändliga plågan i den moderna kyrkans helvete?” (s. 62)
Inte kunde väl kyrkan ha använt detta begrepp om "helvetet med evig plåga" till sin egen fördel, för att utöva kontroll och för att skrämmas - eller kunde den det? (Den berömda författaren John Stott skrev en artikel som heter "Stott on Hell" och fick en sådan kritik från kollegor att han valde att inte tillåta en bredare publik av sin artikel. Kanske hade han fått nog av "helvete" från dem)
Det var här som helvetesläran verkligen sattes i system:
”När den hedniska tron på ett "evigt helvete av lidande" började krypa in i kyrkan, började dopet få ett helt annat ljud i skällan... Kyrkan tog nu denna vackra offentliga bekännelse och förvrängde den till ett vidskepligt sakrament, genomfört av rädsla snarare än glädje... Ett "evigt helvete" visade sig vara en större evangeliseringsmetod än kyrkan någonsin hade kunnat tro.” (Red Pill Gospel, s.73)
Vi kan bara föreställa oss vad denna skräck innebar för föräldrarna, vilket därför i sin tur genast ledde fram till barndop. Det faktum att de som kritiserade spädbarnsdop både torterades och avrättades är så fruktansvärt grymt att det är svårt för oss att ta in, men det var kyrkans försök att tysta oliktänkande på (portvakter i aktion).
Jean Calvin
Helvetisk
Maready ger oss en värdefull ledtråd till Jean Calvin genom att säga följande:
”Mycket av Calvins inledande riktning kunde spåras till att han hade förlorat tron på löftet om Guds rike. Liksom många andra hade han kommit till att tro att profetiorna om återställande och Messias framtida styre inte var bokstavliga utan faktiskt redan hade börjat.” (s.82)
Detta giftiga tänkande ledde så småningom till hans tro på att han med tillräcklig kraft och skrämselmetoder skulle kunna framtvinga gudsfruktan.
”Som ett resultat antogs absolut moralisk kontroll av Calvin. Ämbetsmän gjorde regelbundna husförhör och förhörde de boende, inte bara om deras engagemang för den store reformatorns [Calvins] läror, utan de protokollförde också små detaljer som den specifika kvantiteten av vissa färgade klädesplagg eller antalet fat och skålar som de använde under måltiderna. En stackars kvinna sattes i fängelse bara för att ha "ordnat sitt hår omoralisk högt"”. (s.83)
Men det blir värre, mycket värre. Faktum är att Calvins tro är så skrämmande att de flesta inte känner till den. (Jag kan intyga detta eftersom jag aldrig kommer att glömma den första gången jag hörde vad kalvinismen innebar. Jag ryser fortfarande av skräck.) Maready säger att de förvränger Guds och Jesu natur så illa att vi inte ens skulle kunna känna igen dem från Bibeln.
”Som vi snart kommer att se, representerar Calvin - i sitt esse - den mest snedvridna skildringen av kristendomen som du någonsin kommer att se. Jag kan inte tänka mig någon som kan slå honom i det. Det som han tydligt redogjorde för i sina omfattande skrifter - komponenterna i det som han kände var avgörande för förståelsen av Gud, Bibeln och kristendomen - representerar en fruktansvärd skildring som till och med de flesta kalvinister inte ens kan begrunda.” (Red Pill Gospel, s.88)
Maready gör en skarpsinnig poäng när han påpekar att Calvins logik är så upp och nedvänd att den är frustrerande för det rationella sinnet. Till exempel har Gud uppmanat alla människor överallt att omvända sig, men trots det skulle Calvins Gud säga att vi i vårt totala fördärv är oförmögna till att göra just detta. Detta totala fördärv är så grundläggande för kalvinismen (reformerad är ett kodord för kalvinismen) att även om Bibeln talar om det på ett villkorligt sätt hundratals gånger, så påstår de att vi aldrig någonsin skulle kunna svara med vår fria vilja.
”Varför skulle Gud ha använt så mycket av Bibeln för att tydligt uttrycka vad han önskade av oss om vi inte ens var kapabla till det? Återigen, den Gud som kalvinismen målar upp känns som en rubbad gudom, plågad av obeslutsamhet och ologiskt tänkande. Vilken slags Gud skulle sträva så hårt för att instruera sina barn i hopp om att de skulle lyssna på honom, om han hela tiden visste att de alltid skulle förakta honom och var oförmögna att älska honom?” (s.99)
Och tänk på detta: om alla Calvins fruktansvärda teorier var sanna så skulle det ju göra Gud ansvarig för vår frälsning istället för att vi själva är det. Isåfall borde herren i liknelsen om talenterna snarare gratulera sig själv än att säga; "Bra, du gode och trogne tjänare!" (Matteus 25:21).
Varför är ett kraftigt avståndstagande av Calvins teologi så viktigt? Därför att vi ofta kommer i kontakt med dem som har ärvt ett sådant desperat tänkande. De kanske inte ens känner till att det kommer från Calvin, men den är skadlig, kan vara lamslående och alltid vilseledande - (Christianity Today, Jul/Aug. 2020 innehåller en artikel, "Getting Born Again Backwards", som uppmanar till dessa begrepp utan att ens använda ordet "kalvinism". Men skribenten betonar människans fördärv och insisterar på att vi inte kan ångra oss förrän vi är pånyttfödda.) - därför att den får Guds underbara karaktär att i högsta grad verka monstruös; och för att vi inte ska tro på lögner; och för att den påstår att "Gud inte älskar alla." (A.W. Pink, Sovereignty of God)
”Den antyder att Gud medvetet fördömer större delen av mänskligheten till helvetet. I ett försök att "ta udden av" sådan skräck kommer vissa kalvinister att säga att Gud "går förbi en del" eller väljer att "hålla tillbaka sina ömsinta nådegåvor". De kommer att mildra tonen så att Guds goda karaktär inte verkar ifrågasatt. Men den obönhörliga verkligheten av Calvins val är detta: att Gud - med full avsikt och kunskap - utväljer några [på förhand] till att drabbas av evig plåga i helvetet - det finns ingen väg runt om detta... Nu tänker du kanske att Gud är oförmögen till sådan ofattbar grymhet, men de som skapade Westminster Confession of Faith [Westminsterbekännelsen], det mest vördade dokumentet i hela kalvinismen, verkade inte alls ha några problem med det: "vissa människor och änglar är förutbestämda till evigt liv; och andra är förutbestämda till evig död.”” (Red Pill Gospel, s. 114, 115)
Efter denna kusliga parodi på kristendomen är Mareadys respons betydligt mer uppmuntrande:
”Om Gud önskar att alla människor ska bli frälsta och lära känna sanningen... ja men då så, då gör jag desamma.”
Amen.
Låt oss sammanfatta resultaten av detta förvridna tänkande. Följande är en mycket partiell (kortfattad och därmed ofullständig) summering av Calvins diktat:
”Sju män och tjugofyra kvinnor skulle få avsluta sina liv med att bli slaktade under Calvins ledning, men för att slippa möta de skickliga torterarna som han (Calvin) anställde, begick några av dem självmord inne i fängelset. Även om hans noggrannhet och religiösa iver drev Calvin till att försöka skapa ett konstgjort himmelskt rike olikt något annat, så följde han i slutändan sina katolska förfäders förvridna väg, deras vidskepelser som fördunklar Jesu evangelium, och deras ondska som leder dem till att döda "en masse.”” (s.84)
”Verkligheten är att Satan på sin allra bästa dag inte ens skulle komma i närheten av att orsaka så mycket ångest och lidande som den kalvinistiska Guden gör efter sitt "välbehag". Ge dig själv en stund till att fundera över följande; vad skulle Satan kunna göra – hur många liv skulle han oavbrutet kunna förstöra? Inga, för Satan har inte Guds kraft och enligt kalvinismen har Gud bestämt det slutgiltiga ödet för alla långt innan Satan ens hade haft en chans att fresta någon. Därför kan han inte påverka någons slutdestination på något sätt. Han är helt enkelt bara en irritation på resan genom livet, för i slutändan har alla hans knep och frestelser ändå ingen betydelse för om man kommer till himlen eller till helvetet.” (s.126)
Och Nu över till De Goda Nyheterna
Maready beskriver att han som barn fick höra att himlen var en underbar plats men, det imponerade inte på honom. Inte heller blev han imponerad när han studerade teologi vid universitetet. Han tyckte faktiskt att det lät hemskt med himlen, och jag håller verkligen med honom!
Han säger att:
”Det var de mytologiska skildringarna av både helvetet och himlen som fick mig att glida bort från evangeliets budskap under en stor del av mitt liv.”
Och han drar slusatsen att det finns inget annat som dödar glädjen - om de Goda nyheterna i Bibeln - lika mycket som påfundet om den "odödliga själen" och detta är en mycket viktig insikt.
”Som vi har sett i den här boken så är de Goda nyheterna i Bibeln mycket mer storslagna än vad de flesta kristna någonsin fått lära sig eller föreställt sig. Vår vägran att tillbe och ära Gud så som han skildras i Bibeln har lett till en förvrängning, av Hans barmhärtighet och godhet, som är en fullständig inversion [omkastning] av Hans sanna natur. Vår tendens att plocka ut ord och verser ur det sammanhang de förekommer har gjort det möjligt för oss att skapa alla slags bölder, blåsor och kvisslor uppå kristendomen, konstgjorda läror som aldrig någonsin kom i närheten av att återspegla vad Bibeln verkligen lär.” (s.173)
”Tror du? Detta är Evangeliet med stort E - inte bara ett löfte om förlåtelse av synder utan något mycket mer betydelsefullt. Om du bara har trott att evangeliet innebär att du accepterar Jesus Kristus som dog på korset för att dina synder skulle bli förlåtna, så har du nog aldrig helt förstått det genomgripande hopp och den glädje som evangeliet för med sig. Detta är vad det innebär att vara kristen: att tro på Jesus som messias, herre över Guds kommande rike [på jorden] med den återställda skapelsen och löftet om evigt liv och de lycksaliga återföreningarna [i uppståndelsen] som detta kommer att medföra - omfamna hoppet och tron på att den dagen kommer då detta går i uppfyllelse. Hosianna! Hosianna i höjden! Ropa det nu! Till och med stenarna kommer att ropa om inte du gör det.” (s.51)
Författaren Maready har gjort den kristna världen en stor tjänst, och kanske en ännu större tjänst till den otroende världen när han inbjuder dem att komma och ta en ny titt på en mer ärlig och vänligare tro. Han framhåller en mer oförfalskad form av tron för dem och säger: Se vad Gud har lovat, inte vad människor har förvrängt. Han uppmanar dem att lära känna en Fader och en Son som du verkligen skulle älska att få möta. Kanske är det som sagt inte det att kristendomen har misslyckats, utan att kristendomen aldrig riktigt har prövats.
Detta är en lysande bok som djärvt och ärligt avslöjar en kristen kultur som tragiskt nog saknar äkthet. Det verkar som om vi har en kris när det gäller (obekväma) sanningssägare.
Jesus sa:... "Om ni förblir i mitt ord så är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria." (Joh. 8:31-32)
1) Rättelse.
I Barbara Buzzards recension av denna bok skrev hon: "Författaren beskriver en fascinerande resa från att vara en stridande ateist..." Egentligen var författaren aldrig ateist utan skrev att han vid ett tillfälle föreställde sig själv vara en "stridande ateist som försöker förstå en fallen värld." Detta är nu även ändrat i min text ovan.
