Överser Bibeln med slaveri?

Jeremia 31:31-33 och Hebr 8:8-13

Ett vanligt missförstånd om vad Bibeln lär sker när folk blandar två olika system, det Gamla och det Nya förbundet. Det tyder på okunskap om vad Bibeln lär. För Gud handlar inte längre med mänskligheten som Han gjorde genom Moses. Jesus är vår medlare nu (1 Tim 2:5). Okunnighet om det Nya förbundet är lika splittrande som destruktivt. För när verserna i Bibeln dras ur sitt sammanhang så kan all slags missbruk uppstå. Det gamla förbundet med Mose och israeliterna var avsett för den specifika tiden (Hebr 8:13). Skälet var Guds löfte till Abraham, om att föra fram Jesus Kristus från Abrahams säd. Därför skulle israeliterna avskiljas från hedniska kulturer och skyddas som Guds folk. Sedan kom Jesus som budbärare av det Nya förbundet som skulle ersätta den tillfälliga Moselagen.

Mose var medlaren i det Gamla förbundet som upprättades mellan Israels Gud (Abrahams, Isaks och Jakobs Gud) och Hans folk, israeliterna, det gamla köttsliga Israel. 2 Moseboken 24 berättar om när folket gick med på att följa alla Guds ord och föreskrifter. "Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: 'Se, detta är blodet för det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.” (2 Mos 24:8) och blodet fastställde förbundet. Sedan kom den utlovade säden, Jesus Messias som det Nya förbundets budbärare (i Nya testamentet); "Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus." (Joh 1:17). Efter Jesu undervisning om det Nya förbundet (Kristi lag) utgöt han sitt eget blod för att det Nya förbundet skulle träda i kraft.

Trots att de gamla lagarna i det mosaiska förbundet som var ett tillfälligt förbund som skulle leda fram till den utlovade säden, Jesus Kristus, så hänvisar bibelkritiker ofta till verser i Gamla testamentet som beskriver våldsamma saker i historien (som Gud fördömer, läs mer Här) samt till de gamla Moselagarna. Om dessa bibelkritiker verkligen själva tror på det som de anklagar Bibeln för, så är det bara att konstatera att dessa människor är bibel-analfabeter. Man måste ju se lagarna i det gamla Moseförbundet mot deras bakgrund i den eran av mänsklighetens historia då de hade helt andra rådande normer och kulturer. Det går inte att bedöma dem utifrån den tid vi lever i nu. Vilket ju inte heller var meningen, eftersom det var tillfälliga lagar för just den tiden i historien. Men bara för att Guds lagar genom Mose till israeliterna inte gäller för oss i vår tid, så var de alla baserade på Guds oändliga vishet, rättvisa och kärlek. När det gäller slaveri och polygami så var det så djupt rotat i dåtidens värld och det var inte rätt tid för att gå in och ändra på det då. Istället använde Gud sig av de mosaiska lagarna för att gå in och reglera dessa sedvänjor så att det inte blev för stora missförhållanden.

Det var alltså inte Gud som införde slaveri och månggifte (bara för att nämna några exempel). Enligt Guds norm ska äktenskapet endast vara mellan en man och en kvinna (1 Mos 2:24). Jesus som budbäraren för det Nya förbundet satte saker på sin rätta plats och återinförde Guds ursprungliga norm och det är som sagt den vi ska följa (Matt 19:3-9). Alla de gamla lagarna om mat, högtider, osv var kopplade till ett annat förbund, det tillfälliga som upphävdes när det eviga Nya förbundet trädde i kraft (läs mer om de gamla förbunden Här).

När det gällde slavarna/tjänarna under de mosaiska lagarna så skilde det sig mycket ifrån de hårt behandlade slavarna som var under tvång i de kringliggande nationerna runt israeliterna, eftersom de var mer som frivilliga tjänare och hade juridiska rättigheter och skydd.

Slaveri var vanligt förekommande ända tillbaka till det forna Egypten. Om Gud hade ignorerat detta faktum och inte satt in regler för behandling av slavar/tjänare, då hade israeliterna kunnat behandla dem lika hårt och brutalt som andra folk gjorde på den tiden. De rättigheter och regler som Gud stiftade för slavars/tjänares skydd visade att Gud brydde sig om dem. Ändå har detta utnyttjats eller missuppfattats för att vara ett stöd för obarmhärtigt slaveri, vilket det inte alls är. Gud räknade slavhandlare vara bland de värsta av syndare i 2 Moseboken 21:16 står det:

"Den som rövar bort en människa ska straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom."

Om Gud inte hade stiftat några regler eller förordningar för att skydda tjänare/slavar så hade det kunnat öppna dörren för onda slavdrivare och det grymma förfarandet med verkligt slaveri att komma in i israeliternas nation, men dessa befallningar avskräckte dem från att göra det. Lagarna om att reglera slaveri är ett säkert tecken på att slaveri är något som Gud inte godkänner. Att slaveriet nämns i Gamla testamentets förordningar betyder att det är något dåligt som måste regleras för att förhindra att skadan blir för stor.

Stöder Bibeln slaveri? Innan jag fortsätter vill jag påminna om det hebreiska ordet ’ebed (även ’eved, läs Här) som betyder både slav och tjänare. I huvudsak finns det två typer av ’ebed som beskrivs i Bibeln: en tjänare som fick lön och en slav som inte fick lön. Den typ av slaveri som fördöms av Bibeln är den senare där människor köptes och såldes som egendom i hedniska nationer där slavar levde under fruktansvärda förhållanden. I mitt förra blogginlägg tog jag upp ett par avsnitt från Gamla testamentet som behandlar slaveri. Det första var från 2 Mos 21:18-21 och 26-27.

Dessa verser följer noggrant Mose förordning mot slavhandlare i 2 Mos 21:16. De första verserna, 18 och 19, handlar om vägledning i fall av skada och visar motsvarigheten till tjänare bland israeliterna där reglerna gäller för deras skydd. Beträffande verserna 20–21, tänk på att många av dem som sålde sig till tjänstgöring var sådana som hade satt sig i skuld (eller gjort sig skyldiga till stöld) och eftersom Gud hade sett till att ingen skulle behöva vara fattig bland israeliterna så tyder det på att en del av dem var så ansvarslösa och lata att de ändå blev satta i skuld. För att få dem att sköta sitt arbete kunde de behöva disciplin. På den tiden betydde det att använda riset om inget annat hjälpte. Men om husbonden slog med ett redskap som man kunde döda med (ex. järn, sten eller träredskap) så skulle han själv straffas (läs 4 Mos 35:16-18). Den husbonden som gick över gränsen så att han slog sin tjänare så att denne dog, han skulle straffas enligt lagen.

Den som slår ihjäl en människa ska straffas med döden (3 Mos 24:17).

Eftersom det var lag på att tjänare skulle behandlas väl så hade tjänaren kunnat fly eller ropa på hjälp eftersom han hade lagen på sin sida, i motsats till slaveriet i de hedniska nationerna. Sedan står det att om tjänaren återhämtade sig eller levde i ett par dagar så var det troligt att något annat hade orsakat dödsfallet. Om en tjänare dog så var detta en stor förlust för husbonden. "Hans egna pengar" betyder inte att husbonden äger tjänaren och kan göra som han vill, eftersom det skulle motsäga resten av Gamla testamentet. På hebreiska skiljer man inte på termen ”att sälja och köpa” från att "förvärva utan pengar". Så ofta handlar dessa ord i sammanhanget med slaveri om att "arbeta av en skuld eller ett straff". Om någon skulle slå ihjäl sin tjänare skulle tjänaren bli hämnad i enlighet med domarnas beslut. Denna lag kunde därför avskräcka från misshandel. Angående verserna 26-27; Eftersom husbonden drar nytta av att tjänaren mår bra så denne kan sköta sitt arbete, så borde husbondens avsikt varken ha varit att skada eller döda tjänaren, för konsekvenserna av att slå och skada en tjänare/slav ges i dessa verser.

Överser Bibeln med slaveri? Sedan finns det några verser som har använts för att påstå att Bibeln överser med slaveri. Men när vi läser dessa verser i sitt sammanhang så ser vi att de helt klart motsätter sig slaveri. 

"Om du köper [förvärvar] en hebreisk slav ska han tjäna dig i sex år, men det sjunde året ska du ge honom fri utan lösen. Om han kom ensam, ska han friges ensam. Om han var gift, ska hans hustru friges tillsammans med honom. Om hans herre har gett honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, ska hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen ska ges fri. Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, då ska hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan ska han för alltid vara sin herres slav" (2 Mos 21:2-6).

Om en man hade en hustru när han blev tjänare/slav skulle hon följa med honom när han frigavs. Men om hans husbonde hade gett honom en hustru (dvs en tjänarinna han hade träffat som kommit i tjänst under samma herre) så skulle hon stanna kvar i tjänst med sina barn, för eftersom hon är tjänarinna måste även hon bli färdig med att betala tillbaka sin skuld innan hon kan gå fri. Annars skulle en kvinna kunna bedra genom att sätta sig i skuld, sälja sig till tjänstgöring för sex år, bara för att gifta sig med någon som bara hade en kort tid kvar på sin tjänst och på det sättet släppas fri flera år innan hennes egna sex år av tjänst hade passerat. Det skulle vara orättvist mot hennes herre som försökte hjälpa henne. Så denna bestämmelse är till för att skydda de som försöker hjälpa människor ur deras skuld. Om han (tjänaren) ändå vill lämna sin hustru och barn, så är det hans eget fel och då är det han som strider mot äktenskapslagen. Men om han ville stanna kvar med sin hustru och sina barn så fick han det. Med tanke på hur viktigt det var att behandla sina tjänare väl, så kunde tjänarna bestämma sig för att stanna kvar för den trygghet det innebar att ha en fast tjänst hos en god husbonde/herre. I det fallet skulle hans öra piercas (se också 5 Mos 15:16-17).

När en hebreisk tjänare/slav blev frigiven så skulle hans husbonde/herre se till att ge honom en god start genom att ge honom denna generösa gåva.

Och när du friger honom, ska du inte låta honom gå med tomma händer. Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du ska ge honom av det som HERREN din Gud har välsignat dig med. Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att HERREN din Gud friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag (5 Mos 15:13-15).

När Bibeln befallde israeliterna att vara extra vänliga mot sina tjänare/slavar så påminde Han dem ofta om att de själv också varit slavar under egyptierna. Detta för att de skulle behandla slavar på samma sätt som de själva ville bli behandlade.

"Jag är Herren er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud. Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, ska du inte låta honom utföra slavarbete. Som en daglönare och en inneboende ska han vara hos dig. Fram till jubelåret ska han tjäna hos dig. Då ska han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han ska återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. De är ju mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De ska inte säljas som man säljer slavar. Och du ska inte härska över dem med hårdhet. Du ska frukta din Gud. 

Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, ska du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De ska förbli er egendom. Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar [tjänare] för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, ska ingen härska över den andre med hårdhet" (3 Mos 25:38-46).

Gud förordar detta avsnitt specifikt med en påminnelse om att Han räddade dem från deras slaveri i Egypten. Återigen, om man blev fattig kunde man sälja sig själv till tjänstgöring och sedan släppas på det sjunde året. Tjänarna träder in i tjänst av egen fri vilja. Det var inget tvingande slaveri. På samma sätt kan en utlänning (icke-israelit/hedning) också sälja sig själv som tjänare. Även om reglerna är något annorlunda, skulle det stämma överens med 2 Mosebok 21:16. Vers 44 handlar om slavar som redan kan ha kommit till dem från nationer runt omkring. De kan köpas men det står inte att de själv skulle leta upp eller söka efter dem, inte heller att tvinga dem till något. Därför ges det inget stöd för att söka nya slavar eller uppmuntra slavhandeln som pågick i andra nationer runt dem. Tänk dig själv; med tanke på hur illa slavar blev behandlade i de hedniska kulturerna och om du själv var en slav från en sådan kultur, hade du då inte hellre tagit din flykt till israeliterna om du hade kunnat? Dessutom, i motsats till andra folks lagar (som alla var hedningar) som krävde utlämning, så kunde du hos israeliterna vara säker på att inte bli återlämnad dit du hade flytt ifrån. Du kunde också vara säker på att bli behandlad väl och bli bemött med gästfrihet (5 Mos 23:15-16) (det fanns också fler fördelar, se "jämförelse av 'slavar' i olika världssystem" Här).

Vid denna tid i historien hade israeliterna just kommit ut ur slaveriet i Egypten själv med Guds hjälp och var nu på väg att få komma in i det heliga landet. Därför hade de förmodligen inte så många tjänare heller. Så detta kunde göra att andra människor från andra kulturer runt omkring dem gärna och frivilligt "sålde" sig som tjänare. För som redan nämnts så hade de, i motsats till andra nationer och kulturer, gudomliga lagar för att tjänare skulle bli behandlade korrekt och värdigt. Om utlänningar (icke-israeliter) dessutom satte tro till den ende sanne Guden, JHVH, så blev de verkligen en del av Guds folk, Guds Israel, som t.ex. Rahab och Rut. Dessvärre försökte några israelitiska kungar senare att införa tvångsarbete, till exempel Salomo (1 Kung 9:15) och Rehabeam med Adoram (1 Kung 12:18) men då föll de båda från Guds nåd för att de valde att göra det onda (1 Kung 11:6; 2 Krön 12:14).

En del har också anklagat Bibeln för att vara sexistisk och lyfter fram 2 Mos 21:7-11. Men försäljningen av en dotter har inget med slaveri att göra utan är relaterad till äktenskap och hemgift. Vers 7 handlar om ett arrangerat äktenskap utan hemgift (jfr vers 9-10). För en vanlig tjänarinna skulle gå fri efter sex år liksom manliga tjänare (jfr 5 Mos 15:12). "Om någon säljer sin dotter" betyder att en hebreisk giftasvuxen kvinna med sin fars tillstånd kunde giftas bort utan hemgift. Vers 8 handlar om att mannen varit otrogen mot henne då de har ingått äktenskap (se Malaki 2:14) och om han vill låta henne bli friköpt fick han inte sälja henne till en utlänning. Om denna regel inte hade funnits hade män kunnat gifta sig med en kvinna bara för att "byta" bort henne för en annan kvinna efter 6 år, osv och det är inte godkänt i Bibeln så Gud bevarar äktenskapets helgd här. Vers 9 och 10 betyder att om hon gavs som hustru åt hans son så skulle hon behandlas i enlighet med ”den rätt som tillkommer döttrar”. Inga inskränkningar på mat, kläder och hennes äktenskapliga rätt fick göras även om sonen tog sig ytterligare en hustru. Vers 11 betyder att om dessa förpliktelser inte uppfylldes så hade kvinnan rätt att dra bort i frihet utan att något pris betalades för friköpande.

När vi vill veta vad Bibeln lär så är det inte lönt att stirra sig blind på vad Moselagarna säger som inte längre gäller. Jesus lärde oss att hänvisa till vad Skapelsen lär oss, när han svarade fariséerna i exemplet med skilsmässor;

"Det var för att era hjärtan är så hårda som Mose tillät er att skiljas från era hustrur. Men från början var det inte så" (Matt 19:8).

Gud visste att israeliterna var ett olydigt, otacksamt och ”hårdnackat folk” och Gud visste att de inte skulle lyda allt (2 Mos 32:9). Därför tillät Gud dem vissa saker som redan fanns i världen, men använde den mosaiska lagen till att reglera det för att förhindra missförhållanden. Lagarna om slaveri och månggifte var ett sådant exempel. Så i Moselagarna handlar det ofta om att tillåta eller reglera något som redan finns, snarare än att säga att det är något bra. Även i Nya testamentet står det:

Lagen är inte till för rättfärdiga utan för laglösa och rebeller, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga. Lagen är till för dem som misshandlar sin far och mor, för mördare, för dem som lever i otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och allt annat som går emot den sunda läran (1 Tim 1:8-10).

Förekomsten av slaveri i Gamla testamentet understryker också vikten av återlösning, som löper som en röd tråd till det Nya förbundet (Nya testamentet) där det visar att vi är slavar under synden, men blir återlösta av Jesu blod. Sådant slaveri är en levande allegori, en symbolisk framställning, och har ingen likhet alls med diskriminerande former av slaveri som annars har utövats av andra nationer under mänsklighetens historia.

Under Gamla testamentets tid fick slavar/tjänare en rad av regler, skydd och rättigheter. De skulle behandlas som en utvidgad familj och kunde friges.

Senare när det Nya förbundet kom så skulle alla vara bröder och systrar i Kristus, oavsett om de var slavar eller fria, även om de accepterade att slaveriet fanns som institution i Romarriket och i den här världen (eller tidsåldern). I Efesierbrevet 6:5-9 ges både tjänare och herrar samma befallning vilket visar att Gud ser på dem som likvärdiga i Kristus, och dessutom skulle tjänare få en rättvis lön (Kol 4:1).

Vår uppgift som troende kristna är inte att följa Moselagar som inte längre gäller, men vi ska inte heller vara tysta inför onda avsikter att förvränga Guds ord. Vi ska förkunna Guds rike genom att sprida de Goda nyheterna, och upplysa om att frälsningen endast kommer genom tro på Guds son Jesus Messias som är vår medlare (inte Moses) och älska varandra som han älskade oss.

"Se till att din inställning är som den Jesus Messias visade, som av Gud hade fått ställningen som Hans unika representant, men inte ansåg att det skulle utnyttjas till hans egen fördel. Snarare gav han ständigt allt han hade av sig själv genom att vara som en tjänare och som en helt vanlig människa. Och medan han tycktes vara som en helt vanlig människa, ödmjukade han sig själv genom att vara lydig ända in i döden - till och med döden på korset" (Fil 2:8, The One God, the Father, One Man Messiah translation, min övers.).

Se även: Godkänner Bibeln slaveri? och Varför nämns slaveri i Bibeln?