Varför nämns slaveri i Bibeln?

Lite kortfattat om slaveri 
Trots att den transatlantiska slavhandeln till det ”nya landet i väst” inte utgör ett så stort kapitel när det gäller allt slaveri som förekommit i mänsklighetens långa historia, så är det bara den som kritiseras i dessa dagar när vissa nu ensidigt anklagar hela Västvärlden för rasism. Det är orättvist, dels för att den slavhandeln avskaffades för över 200 år sedan av dem själva på deras egna initiativ, och dels för att de bett om ursäkt många gånger sedan dess. Dessutom är Västvärlden mycket mindre rasistiskt än många andra länder utanför Västvärlden (se Här). Det är ingen tvekan om att den transatlantiska slavhandeln var enormt grym och djupt orättvis mot de stackars människor som tillfångatogs som slavar. Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte var Västvärlden som uppfann slavhandeln från Afrika, utan den hade sedan länge existerat med araber/muslimer som agerade som slavhandlare. Sådant var och är strikt förbjudet enligt Bibeln.

Både vita och svarta har varit slavar under historiens gång. Även nordiska sjöfarare, som vikingarna, hade slavar (trälar) varav många var egna landsmän av samma etnicitet, dvs nordbor, som levde under fruktansvärda förhållanden. I Hammurabis lagar (en gammalbabylonisk lagsamling) ingick lagar om köp och besittning av slavar. Och det forntida Egypten, Assyrien och Babylonien hade också många slavar. Araber, berber och morer har haft den största och mest utbredda slavhandeln, bl.a. i Afrika där de fick hjälp av inhemska afrikanska slavjägare. Men även manliga och kvinnliga européer i flera hundratusentals från Norden inkl. Skandinavien, fångades in i slavhandeln av muslimer under 1600- och 1700-talen (finns forskning som visar på över en miljon slavar från Europa till muslimska länder, se Här och Här). Arabernas/muslimernas slavhandel var omfattande och pågick långt in på 1900-talet, och sägs förekomma än idag bland annat i Nordafrika. I motsats till Västvärlden har den muslimska världen aldrig bett om ursäkt. Det arabiska ordet ’Abid, som betyder slav, används också om svarta människor, kanske p.g.a. deras långa historia med slavhandel.

Det finns många andra exempel på brutalt slaveri från olika kulturer världen över. Där det handlade om oerhörda grymheter som att jaga, fånga, köpa och sälja människor som egendom, dvs de tvingade folk att bli slavar livet ut. En slav var helt utlämnad åt sin ägares begär och rent juridiskt ansågs de inte ens vara människor utan mer som djur eller redskap, och det fanns inga begränsningar för vad en slav kunde råka ut för. Alla dessa fall är helt oacceptabla enligt bibliska normer.

Varför nämns då slaveri i Bibeln? 
Många ställer den frågan, men bara för att det nämns betyder inte att det är godkänt, tvärtom. I Andra Moseboken står det:

"Den som rövar bort en människa ska straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom" (2 Mos 21:16). 

Det är ett allvarligt straff som betyder att - om du var israelit eller levde bland dem - så skulle du inte ha överlevt om du var en slavhandlare, dvs en som jagar/fångar människor som de sedan antingen behåller själv eller säljer vidare som slavar. Det visar att Gud inte godkänner sådana handlingar. Det obarmhärtiga tvångsslaveri som förekom i de hedniska nationerna runt omkring var något som israeliterna inte fick befatta sig med. Men varför tog då Moses upp en sån här sak? För att visa på skillnaden mellan något som Gud inte godkänner och hur Han därför gav lagar om det för att reglera förfarandet med slavar.

Man kan säga att den sortens "frivilligt slaveri" som förekom hos israeliterna också kunde fungera som en slags "konkurslag”, den första i mänsklighetens historia, en slags skuldsanering genom tjänstgöring. För annars var det så att om man i dessa forna tider fick en skuld som man inte kunde betala tillbaka, så blev man kastad i fängelse och där fick man sitta resten av sitt liv eftersom man inte heller tjänade några pengar i fängelset som kunde betala av skulden. Men israeliterna hade som sagt fått andra lagar än de kringliggande hedniska nationerna, och dessa lagar och regler som Gud krävde av israeliterna var det som utmärkte och särskilde dem från andra hedniska nationer. Och den här lagen för skuldsatta personer var en av dessa.

Den innebar att en israelit som kanske misskött sin ekonomi och därför blivit skuldsatt, kunde gå till den person de var skyldig pengar eller annan förmögen person och säga "jag vill sälja mig för att tjänstgöra hos dig för att bli av med skulden". Det var alltså en frivillig möjlighet. Men det kunde också vara en tjuv som inte kunde betala tillbaka vad han hade stulit och som straff blev han då såld som slav (2 Mos. 22:3) dock endast inom israeiternas nation (annars hade det varit grymt då de andra nationerna inte följde Guds lagar). På detta sätt kunde de då täcka sin skuld, få en plats att bo, bli utbildade i det yrke de skulle arbeta med och dessutom tjäna en liten lön. Det var som en slags anställning på kontrakt, och efter sex år så var de inte bara skuldfria, utan också fria från kontraktet och fria att gå. Utom i de fall då det var jubelår, dvs om jubelåret inföll före de sex åren hade gått till ända, för då blev de fria från tjänstgöringen tidigare fast de ännu inte hade tjänat i sex år. De blev då fria att söka tjänst/arbete hos någon annan eller stanna kvar om de hellre ville det.

Så vad det egentligen handlade om var att de arbetade av sin skuld i sex år medan de fick boende och utbildning/praktik i arbetet de skulle utföra. Vilket betydde att om de valde att lämna på det sjunde året så kunde de fortsätta jobba med det de hade lärt sig, även någon annanstans om de valde det. För mig låter detta som en riktigt bra lösning. 

Idag är det många som är allvarligt skuldsatta som drömmer om en skuldsanering. Men om du levde under Moselagarna inom Israels nation på den tiden så blev du garanterat både skuldfri och fri efter sex år. På det sättet fick människor också lära sig att hjälpa varandra vilket säkert också bidrog till att skapa starka vänskapsband mellan herre och tjänare.

Så anledningen till att dessa lagar stiftades var att förhindra att denna typ av ”frivilligt slaveri" gick över till att bli det fruktansvärda ”tvingande slaveri” som de hedniska nationerna runt om sysslade med. 

Om Gud inte hade stiftat några regler eller förordningar för detta så hade det kunnat öppna dörren för onda slavdrivare, och det grymma förfarandet med verkligt slaveri, att komma in i israeliternas nation. Det faktum att de hade regler för att motverka detta var för att de, liksom vi, befann sig i denna värld som p.g.a. synden är förbannad och ligger i den ondes våld (1 Joh. 5:19). Slaveri skulle inte ha existerat om det inte hade varit för detta faktum. Så i den eran av historien hindrade dessa regler för andra hedniska kulturers råa syn på människor i slaveri att komma in bland Guds folk.

Eftersom Bibeln är emot slaveri så är det ingen tillfällighet att det var kristna i Västvärlden som banade vägen för avskaffandet av slaveriet. 

Men precis som en del lättvindigt plockar ut några enstaka bibelverser här och där för att kritisera, så finns det även vissa som använt Bibeln för att övertyga sig själva om att det är tillåtet att äga slavar - (liksom hbtq/queer, vänsterliberala, etc. försöker göra…) - för att rättfärdiga de mest föraktliga handlingar och sedan påstå att de har stöd av Bibeln. Men dessa människor tror mer på sig själva än på Bibeln.

_______________________________________________

Översättning av termen "slav" 
Följande är några anteckningar jag hämtat från en föreläsning av Peter J. Williams på Lanier Theological Library som bl.a. förklarar hur bibliska ord som är kopplade till slaveri i Gamla och Nya testamentets texter har översatts, samt hur samtida förståelser av dessa ord har förändrats genom åren.

Vi behöver känna till ett hebreiskt ord: 'ebed (även omskrivet som 'eved) som betyder ”tjänare” men det kan också betyda "slav". Förr förekom ordet "slav" endast 2 gånger i King James Bibeln, medans ordet plötsligt ökade till 46 gånger i den nya versionen av King James på 1900-talet. Det har alltså skett en dramatisk ökning av ordet "slav" över tid i nya översättningar av Bibeln till olika språk. Tredje Moseboken 25:42 i den engelska RSV-översättningen innehåller "slav" en gång och "tjänare" en gång i respektive testamente, men båda översätter samma ord ‘ebed. [samma som i ex. SFB15]

Förr brukade "tjänare" och "slav" ha en mycket större överlappande betydelse, men nu har de flyttats isär till helt olika betydelser så att "tjänare" inte längre ses som "slavar". Betydelsen av ordet 'ebed är inte i sig själv negativt, utan relaterar helt enkelt till "arbete". Ordet identifierar någon som är beroende av någon annan som de har någon slags relation till. Att vara 'ebed kan också vara en ärofull ställning! 

Så i själva verket är vi alla på något vis "tjänare" till någon annan.
[Till exempel användes ordet ébed om en kungs undersåtar, om personer i kungens tjänst däribland munskänkar, bagare, officerare, rådgivare etc.]

Den vanligaste betydelsen av 'ebed är "tjänare" men kan också översättas till "slav". Som redan nämnts så är ordet relaterat till arbete och är alltså inte i sig självt ett negativt begrepp. Termen visar bara att personen är underordnad en annan. Alla av det gamla Israels undersåtar är kungens tjänare. Kungen själv är Guds tjänare. Så alla var underordnade, dvs en "ebed till någon annan".

[så även i vår tid, alla måste försörja sig, sin familj, betala skatt, etc, och det finns även andra aspekter som att vi alla, i denna tingens ordning, är slavar under förgängelsen, Rom 8:20-21, osv...]

Men att översätta 'ebed till "slav" idag är problematisk på grund av dess negativa konnotationer (associationer) som inte ursprungligen fanns i ordet, men som många idag förknippar ordet till pga. andra senare sammanhang i historien. Vilket i sin tur leder till en motsägelse i översättningen om läsarna inte kan läsa in ordet utan att få med föreställningar från andra samhällen och världssystem med slaveri som var helt annorlunda [än hos israeliterna] på Gamla testamentets tid, t.ex. Grekland,  Rom och Nordamerika.

Essensen av det Gamla testamentets seder och bruk 
I det patriarkala systemet utfördes arbetet i någons hushåll av exempelvis herdar och husfolk. Och om Abraham inte hade fått någon avkomma så skulle en av hans tjänare (ex. herdar eller husfolk) ärva allt han hade (se 1 Mos 15:3). Tjänare var också betrodda med pengar och vapen. Jämför det med andra världssystem som knappast skulle låta sina slavar ärva dem och inte heller betro dem med både pengar och vapen. Det finns inte heller något som godkänner att man fick sälja människor, även om Abraham "förvärvade" folk för silver.

Följande visar en jämförelse av ”slavar” i olika världssystem:
Gamla testamentet: Semester JA / Tillräckligt med mat JA / Juridisk rätt JA / Sexuellt skydd JA / Bortrövad NEJ / Kedjor NEJ / Tortyr NEJ / Fysisk misshandel NEJ. 

Romartiden: Semester NEJ / Tillräckligt med mat NEJ / Juridisk rätt NEJ / Sexuellt skydd NEJ / Bortrövad JA / Kedjor JA / Tortyr JA / Fysisk misshandel JA. 

Nya världen: Semester JA / Tillräckligt med mat NEJ / Juridisk rätt NEJ / Sexuellt skydd NEJ / Bortrövad JA / Kedjor JA / Tortyr JA / Fysisk misshandel JA.

Dessutom, i motsats till andra folks lagar (som alla var hedningar) som krävde utlämning, så läser vi i Femte Moseboken att om en slav hade rymt från sin husbonde/herre så var det inte bara förbjudet att återlämna slaven, utan de skulle också behandla slaven väl och visa gästfrihet. Detta står i skarp kontrast mot gamla slaverilagar som t.ex. i Amerika och den babyloniska kungen Hammurabis antika lagstiftning (lag 17).

En slav som har flytt till dig från sin herre ska du inte utlämna till hans herre. Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du ska inte behandla honom illa (5 Mos 23:15-16).

Behandlar Andra Moseboken tjänare/slavar som ägodelar? 
Andra Moseboken 21:18-27 innehåller lagar om hur man ska behandla ”slavar” eller "tjänare", dvs 'ebed. Verserna 18-19 handlar om vägledning i fall av skada. Verserna 26-27 ger konsekvenserna av att skada tjänare. Vers 21 tycks antyda att tjänaren är en ägodel, men "hans egna pengar" indikerar inte att husbonden äger tjänaren/slaven och kan göra som han vill, eftersom resten av Gamla testamentet visar att så inte är fallet. Istället indikerar det anledningen till att tjänaren inte ska hämnas på, eftersom tjänaren är husbondens "pengar", eller bokstavligen ”silver” [investeringen av erbjuden tjänst för en skuld]. Detta eftersom herren/husbonden drar nytta av att tjänaren lever så borde hans avsikt inte vara att döda tjänaren, för konsekvenserna av att slå och skada en tjänare/slav ges i verserna 26-27.

Egendom, äganderätt och försäljning 
På hebreiska skiljer man inte på termen ”att sälja och köpa” från att "förvärva utan pengar". Så ofta handlar dessa ord i sammanhanget med slaveri om att "arbeta av en skuld eller ett straff", människor som "säljer" sig själva eller en dotter i gengäld för något när de inte har några andra ekonomiska resurser. Det är ett löfte om framtida arbete, tillfälligt eller för daglig försörjning. Försäljningen av en dotter har inget med slaveri att göra, utan är relaterad till äktenskap och hemgift

[jag kommer att förklara dessa verser mer ingående i nästa blogginlägg].

När vi tyder Gamla testamentet är det ofta bra att gå tillbaka till vad Skapelsen lär oss (istället för att börja med vad den dåvarande lagen föreskriver) som Jesus gjorde i fråga om skilsmässor;

"Det var för att era hjärtan är så hårda som Mose tillät er att skiljas från era hustrur. Men från början var det inte så" (Matt 19:8).

I Gamla testamentet handlar det ofta om att tillåta eller reglera något som redan finns, snarare än att säga att det är något bra.

Uttåget 
Israeliternas uttåg ur Egypten handlar inte bara om att Gud friger israeliterna som i 5 Mos 6:21 utan de fördes ut ur Egypten för att "tjäna Gud" (även "tillbe Gud") där ordet ”tjäna” kommer från samma rot som 'ebed. Israeliterna ska tjäna Gud - de är tjänare som tillhör Honom.

Nya testamentets undervisning om slaveri 
Kristna kunde inte ändra på det romerska rättssystemet [det var heller inte meningen då ”Guds rike inte är av den här världen”, Joh 18:36]. Ett slavuppror skulle ha lett till avrättande av rebeller. Det fanns också lagliga begränsningar avseende antalet slavar som kunde befrias, och att befria dem för tidigt (före 30 års ålder) kunde hindra dem från att bli romerska medborgare (Lex Fufia Caninia och Lex Aelia Sentia). Att beordra kristna att befria sina slavar skulle därför inte ha varit lagligt och inte heller skulle det ha fungerat, eftersom vissa av dessa slavar enligt den romerska lagen inte skulle betraktas som fria ändå. Men kristna fick befallningen att älska andra så som Kristus älskade oss. Det innebar att människor inte längre kunde behandlas som slavar bland kristna, utan kristna skulle betjäna varandra, precis som Kristus gjorde (Fil. 2:7).

I Paulus och Petrus brev nämns kristna som utbyter en helig kyss (se Rom 16:16; 1 Kor 16:20; 1 Tess 5:26; 1 Pet 5:14). I dåtidens kultur var en kyss en hälsning endast för familjemedlemmar. Det var inte så folk i allmänhet hälsade på varandra på den tiden (i motsats till i våra dagar). Som slaven Onesimus i Filemon som sedan han hade blivit kristen skulle tas emot "som något mer: en älskad broder" (Filemon 1:16). Jesus kallas Herre för han är de kristnas Mästare och inga andra ska hävda sig vara herre över någon annan. Även om kristna inte kunde avskaffa slaveriet i Romarriket [det var heller inte meningen, jmf Joh 18:36], så startade de en ny form av samhälle, ett nytt släkte inom det romerska riket där de bodde, och detta utmanade människans ställning som antingen herrar eller slavar för andra människor (jämför t.ex. med Kol 3:11).

_______________________________________________

Så det att lagar om slaveri togs upp i Gamla testamentet var för att förhindra att det obarmhärtiga slaveriet, som var normen i de kringliggande hedniska nationerna, skulle komma in i israeliternas nation.

Det finns fler förbund i Bibeln än det mosaiska förbundet som var specifikt mellan Gud och israeliterna. Ändå är det nästan alltid Moselagarna som det hänvisas till. Men till skillnad från de permanenta förbunden som Gud ingick med Noa och Abraham, så var det mosaiska förbundet med israeliterna ett tillfälligt förbund som endast skulle gälla fram till Kristi lag.

Dessutom måste man se Moseförbundets lagar mot deras bakgrund i den tiden av mänsklighetens historia. Det håller inte att bara bedöma dem utifrån den tid vi lever i nu. För kom ihåg, det var tillfälliga lagar för just den tiden i historien (jag har skrivit mer om de Gamla förbunden i kategorin: Moselag - Gamla testamentet).

Gud visste att israeliterna var ett ”styvnackat folk” som också ofta var otacksamma och Gud visste att de inte skulle lyda allt (2 Mos 32:9). Därför tillät Gud dem vissa saker som redan fanns i världen, men använde den mosaiska lagen till att reglera det för att förhindra missförhållanden. Lagarna om slaveri var ett sådant exempel.

Skälet till Guds tålamod med dem var Hans löfte till Abraham, om att föra fram Jesus Messias från Abrahams säd. Och med Jesus kom ett nytt och evigt förbund, med Kristi lag som ersatte den tillfälliga Moselagen.

"Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna." (Matt 22:36-40). 

Allteftersom kristendomen spred sig har det också varit en bidragande faktor till att slaveriet försvann redan i antiken och efter vikingatiden. Det är därför ingen tillfällighet att det var kristna som ledde kampen för att avskaffa slaveriet senare i "den nya världen i väst".

Forts. från "Godkänner Bibeln slaveri?" Se även: Överser Bibeln med slaveri?